Only God Forgives

Filmen:
Det är lätt att bli idiotförklarad bara för att man inte tycker om någonting som är svårt. Nicolas Winding Refns senaste film, Only God Forgives, är ett praktexempel på detta. En drygt 90 minuter lång film som innehåller exakt 17 repliker från huvudrollsinnehavaren Gosling som använder ett enda nollställt ansiktsuttryck genom hela filmen, kopiösa mängder stirrande mellan karaktärerna, en tokblonderad Kristin Scott Thomas utan några egentliga känslouttryck, meningslösa drömsekvenser, övervåld, slumpmässiga inslag av thailändsk karaoke och mekaniska dialoger mellan karaktärer som lika gärna skulle kunna ha yppats baklänges eftersom det hade känts ungefär lika naturligt.

"Du förstår dig inte på den!" verkar vara det vanligaste argumentet när man berättar för folk att man avskydde Only God Forgives från första till sista sekund. Men det är knappast bristen på förståelse som är problemet med den. I grund och botten är det ju en ganska simpel berättelse om hämnd och om trasiga familjerelationer. Visst, det finns definitivt underliggande meningar att upptäcka här och där - och om man läser femton A4-sidor där någon redogör för vad symboliken egentligen vill säga i Only God Forgives, så får man säkert en helt ny bild av den. Men det är en billig ursäkt att falla tillbaka på när ett manus är värdelöst. Dolda budskap och djupare meningar går att finna överallt om vi bara anstränger oss och överanalyserar så det står härliga till.

Mitt stora problem med Only God Forgives är inte bristen på förståelse. Det är att det är en bedrövlig film som inte skänker mig någon glädje. Only God Forgives känns mer än någonting annat som ett misslyckat försök att skapa samma typ av fantasieggande mystik som David Lynch i sina bästa stunder är en mästare på. Det Winding Refn bjuder på är meninglösa och outhärdliga scener som enbart skapar frustration. För en som älskade Drive och dess många tysta ögonblick känns Only God Forgives som en parodi. Gosling är ännu tystare denna gång och nu anstränger han sig inte ens för att variera ansiktsuttrycken. Här kör han stenhårt med ett enda. Den blick som vi i Sverige ibland kallar för sjumilablicken. Där man liksom stirrar ut i tomma intet med en nollställd min.

Gosling stirrar sig genom filmen och runt honom sker slumpmässiga händelser som pendlar mellan dröm och verklighet. Tysta ögonblick med karaktärer som tittar på varandra byts snabbt ut mot ultravåldsamt splattervåld med samurajsvärd. Sekunden senare - Gosling som tittar på sina händer i vad som känns som en evighet. Med ett bättre manus (eller åtminstone ett manus) och om bara Winding Refn hade känt för att faktiskt berätta en historia istället för att snubbla över sina egna stilgrepp, så hade Only God Forgives säkerligen kunnat bli någonting som både fascinerade och engagerade.

Nu känns den bara hopplöst pretentiös och enormt svår att genomlida - detta trots ett läckert foto och bitvis oerhört stämningsfull musik.

Bilden:
Det underbara neondränkta fotot kommer verkligen till liv i den här BD-transfern med fullkomligt ljuvliga färger som sprudlar av energi, medan skärpan överlag är riktigt bra med läckra detaljer och befriad från smuts och annat elände. Det förekommer dessvärre en del tveksamma ögonblick i svärtan som pendlar mellan fantastiskt avgrundsmörk och något gråare än vad som är önskvärt, men på det stora hela är det en mycket bra bildkvalitet.

Bilden har formatet 1.85:1.

Ljudet:
Här bjuds på ett klockrent DTS-HD Master Audio 5.1-spår som tar kommandot redan från första början med en pulserande och kraftfull basslinga som kompletterar de levande och precisa surroundeffekterna på ett underbart sätt. Dialogerna, de få som faktiskt förekommer, låter bra och musiken är även den välmixad.

Extramaterialet:
Här finns ett tolv stycken kortare bakom kulisserna-featurettes som går lite djupare in på skapandeprocessen, två intervjuer med Winding-Refn, en kortare featurette om Cliff Martinez musik samt ett kommentarspår med Winding Refn som lyckas skapa ett visst intresse, men överlag känns det mest bara tröttsamt självgott.