Open Range

Westernfilmen är död. Åtminstone den westernfilmen jag växte upp med. Den ultravåldsamma fast oftast lättsinnigt ironiska actionfilmen där en väderbiten Clint Eastwood strosade runt i poncho och sköt folk från höften är ett minne blott. Men vad hände med genren? Kurt Russell odlade massiv mustasch och blängde vilt omkring sig i söndags-matinén Tombstone, Eastwood gjorde den filosofiskt lysande hämhistorien Unforgiven, men sen då?

Kevin Costners eviga ambition om att förnya genren har hittills bara
resulterat i sällsamma fiaskon eller fåniga sömn-piller. Dansar med vargar, Postman och Wyatt Earp led alla av samma problem; tröttsamma etableringar, söndersockrat berättande och massor av jobbig sentimentalitet. När då Costner berättade att han själv tänkte delfinansiera, producera och regissera ytterligare en västernrulle lade jag huvudet i händerna. Med facit i hand, knappa två år senare är jag dock både förvånad och förtrollad av Open Range, en lika regimässigt välgjord som välspelad och snyggt fotad westernfilm.

Vi får följa kofösarna Boss Spearman (Robert Duvall) och Charlie White (Costner) vars två anställda mördas och hord stjäls av den närliggande stadens överhuvud och största landägare (spelad av Michael Gambon). Enligt urgammal westerntradition innebär detta givetvis att Boss och Charlie måste hämnas sina mördade vänner... och så får det bli. En rak och rättfram historia tar vid om moraliskt handfasta vardagshjältar som kämpar för den enskilda rätten i ett korrumperat samhälle. Costner spenderar mycket tid i filmens första hälft med ett väcka känslor. Vackra naturvyer, sparsmakad dialog och tydlig symbolik ger en känsla för de orörda vidderna, bönor på burk och friheten i att sova under bar himmel. Den som förväntat sig skottlossningar, barslagsmål, fnissiga bordellmammor och ilsnabba rytter genom snårig barrskog kommer att bli besviken. För även om filmens uppgörelsescen är actionmässigt välgjord och originellt fotad ger Costner en betydligt mer oromantiserad bild av vilda västern än vad vi är vana att se. Här återfinns varken ironi, inovation eller rullande buskar, bara ett trovärdigt tungt och starkt berättande som får Boss och Charlie att framstå mer som vilka principfasta, hämdlystna gubbar som helst än genrens odödliga revolvermän. Open Range är i slutändan en riktigt bra film som överglänser allt Costner tidigare gjort i genren.

DVD-utgåvan innehåller två skivor och är läckert förpackad. Bild och
ljudkvalitet är av absoluta toppklass och på extraskivan finner vi ett
kommentatorspår från Costner, en 64 minuters-dokumentär om hur filmen blev till, tolv borttagna scener och slutligen en sex minuter lång storyboard-sekvens.