Serien:
Långt innan dagens lättillgängliga porrlandskap, och långt innan jag fick fjun på överläppen, skakades kändisvärlden av pornografins heliga gral - en stulen video av Baywatch-stjärnan Pamela Andersons och Mötley Crüe-trummisen Tommy Lees snuskiga smekmånad till havs. Paparazzi-gamarna blev alltså det minsta av deras problem när gränsen mellan kändisskapet och privatlivet suddades bort på ett ögonblick. Pam & Tommy är historien om vad som faktiskt hände när videon spred sig världen över.
Pam & Tommy börjar med en hämndfylld heist som är nästan för bra för att vara sann. Byggarbetaren Rand Gauthier (spelad av Seth Rogen) får nog av Tommy Lees översittarfasoner och bestämmer sig för att ta lagen i egna händer när musikern vägrar kompensera honom för sina tjänster. Sagt och gjort får han sin hämnd genom ett lika idiotiskt som spektakulärt rån, men kommer över betydligt mer än bara dyrbarheter: han hittar också kassettband som för alltid skulle förändras Tommys och Pams liv. Vad som sedan följer är sedan en genomgång av Pamela Andersons och Tommy Lees relation från den dagen de möttes till den dagen de gifter sig på en mexikansk strand. Det är här som TV-serien lyfter från heistkomedi till reality-genrens upptakt, där tittaren får smyga mellan kändisparets lakan långt innan sexvideons debut på ett lika galet som fängslande sätt.
Sebastian Stan stjäl ofta scener i sin löjligt uppskruvade rockstjärne-attityd, som mestadels vandrar omkring i tajta bikinikallingar. Seriens verkliga stjärna stavas dock Lily James, som helt och hållet förlorar sig själv i sin tolkning av sexsymbolen och som tittare glömmer jag ofta bort att det inte är Pamela Anderson. James står nämligen inte bara för seriens uppenbara dragningskraft, hon besitter också två enorma... Drömmar: ett familjeliv och att äga sin sexappeal. Hon blir offret som hamnar i kläm mellan den hämndlystna byggarbetaren och den oförskämde rockstjärnan, där hennes tysta reaktioner i första avsnittets kusligt återskapade Jay Leno-intervju säger allt om den skam som kommer att sluka henne senare.
James ger 90-talsikonen massor av dimension i sin storögda naivitet och när hon exempelvis sjunger till The King And I lyckas hon också dämpa Sebastian Stans högljudda karikatyr, där antagonisten snabbt blir en stöttande mjukis i hennes närvaro. Många av scenerna mellan paret är oväntat gulliga och det blir oväntat rörande när Anderson drömmer om att växa mer som person än att växa i den tajta baddräkten. Hon drömmer om att bryta sig loss från den bimbobild som media har ramat in för henne och man känner sig lite sorgsen när hon hoppas på att Barb Wire ska bli en hit, vilket vi ju alla vet inte riktigt gick som väntat.
Ibland skär sig dock pucko-humorn och den där granskningen av objektifieringen, vilket gör att dramat inte alltid känns helt genuin. Mellan de seriösa varven kan det bli lite väl barnsligt, där inslag som Tommys talande penis (?) känns som hämtat från Seth Rogens påtända hjärna än en TV-serie som vill uppföra sig som ett fördjupande drama om offentlighetens baksidor. Det är lite ojämnt, men det gör faktiskt inte så mycket. Pam & Tommy är, efter tre avsnitt, en ruskigt underhållande 90-talskick med ett hejdlöst tempo och några av de bästa make up-effekterna på länge. Stan och James bär energiskt upp showen på sina axlar och dessutom har vi inte ens nått ögonblicket som Pam och Tommy upptäcker att videon har blivit stulen - en känslomässig bomb jag ivrigt väntar på...