
Bakgrunden är välbekant vid det här laget. Rookieregissören Oren Peli samlade ihop ett gäng vänner och spelade in Paranormal Activity i sin lägenhet under en veckas tid med hjälp av handkamera. Först gick den upp på obskyra biografer nattetid i USA men fick sådan genomslagskraft att den snabbt fick fler visningar och gick upp på biotoppen. En riktig Askungesaga - i demoniskt format.
Filmens handling och upplägg är barnsligt enkelt. Nästan genialiskt enkelt skulle man kunna hävda. Vad händer egentligen i våra sovrum när vi sover? Förhoppningsvis inte det som händer i det unga paret Micah och Katies sovrum i alla fall. För där plågas Katie av en känsla att det är någon inne i sovrummet och hemsöker henne. Micah tar det på allvar, i alla fall till den grad att han monterar upp en videokamera för att reda ut det hela. Och jodå, visst händer det lite skumma grejer och Katie beter sig konstigt i sömnen, dörrar öppnas av sig själva osv.
Rädsla får alla att agera på olika sätt, Micah reagerar med ilska och börjar konfrontera vad än det nu är som finns i deras hus. Inte det smartaste draget kanske, det paranormala fenomenet växer sig starkare och blir allt mer aggressivt. Och allt fångas av videokameran...
Många utnämner Paranormalt Activity som 2000-talets stora skräckfilm. Riktigt så lång vill jag inte gå, däremot är det utan bekymmer årets bästa skräckfilm. Kanske inte nödvändigtvis för att den är jätteläskig. Visst, ser man den ensam med ljusen släckta så får nog majoriteten svårt att lägga sig direkt efteråt. Och all dötid där man bara får titta på det mörka sovrummet och se hur klockan tickar är effektivt ur skrämselsynpunkt när urladdningen väl kommer. På det sättet blir det psykologiska klimaxet större. Men det finns något annat som filmen lyckas ännu bättre med och det är att använda tydliga identifieringsfaktorer som ändå aldrig blir jobbiga eller övertydliga.
Man kan till exempel med enkelhet börja fundera på och resonera vad man själv hade gjort om man varit i tjejens situation eller i killens situation. Paret framstår som ett ganska normalt och välartat par och reagerar tämligen logiskt inför vad de ställs emot. På det sättet skördar man effektivt ett jordnära perspektiv vilket naturligtvis ytterligare hjälps upp av den kameratekniska dokumentära stilen.
Man är även noga med att inte berätta och avslöja för mycket. Några förklaringar kommer egentligen aldrig. Bara människans mekanismer och desperation som speglas på ett väldigt avskalat sätt. Det avskalade berättarsättet och filmens handling gör naturligtvis att den bli tacksam att driva med och jag ser framför mig hur det vattnas i munnen på Scary Movie-skaparna. Och det har regissören säkert inget emot att bjuda på. Betygen kämpar sig upp till en rättvis 8:a. Domen lyder att Paranormalt Activity är fräscht inslag på skräckhimlen som både lär hatas och älskas. Själv uppskattade jag den mycket.
DVD:n innehåller ett omdiskuterat alternativt slut. Missa inte det. Förresten, 2:an lär vara på gång. Som gjort för katastrof.