Passion of the Christ

Så var det då DVD-premiär för Mel Gibsons omtalade och oerhört kritikerrosade tolkning av Jesus sista tolv timmar i livet. Anklagad för att ha antisemitiska åsikter vågade Gibson inte ens sig på ett besök på årets Oscarsgala, utan hamnade istället, efter grova påhopp av fundamentalister, gråtfärdig i Jay Lenos gästfåtölj. Anledning: översteprästerna som kräver Jesus blod är judar. Orättvist om man frågar mig, trots mina begränsade bibelkunskaper, för efter att ha sett filmen känns det faktiskt bara som att Gibson haft som avsikt att passionerat beskriva Jesus öde. Men, jag en stark känsla av att Gibson kommer få sig en härlig revansch på nästa års gala. För här levereras nämligen en lika tankeväckande brutal, som makalös skildring av de sista timmarna i Jesus liv. Vi får ta vid efter att Judas förrått Jesus och hur han blir överlämnad av kung Herodes till den romerske ståthållaren Pontius Pilatus. Även om Jesus hade förutspått att offra sig och lida för människornas synder får ändå just ordet lidelse en helt ny innebörd då piskrapp för piskrapp mycket detaljerat redovisas i filmens bisarrt obehagliga tortyrscen. Scen för scen får vi sedan följa den söndertrasade Jesus sista vandring med korset på ryggen till berget Golgata där den sista lidelsen, korsfästelsen, ska ske. Jesus passion, att dö för människornas synder, har precis börjat.

Det bör nämnas att jag alltså hör till dem som bara hängde med halvhyfsat på skolans religonskunskaplektioner och därför inte gärna kan uttala mig om huruvida Gibsons påhoppare har rätt eller fel. Även fast det personligen känns som orättvisa påhopp på den forne actionhjälten. En sak vet jag dock helt säkert, att det var längesedan jag blev så berörd som jag blev av Passion of the Christ. Gibson har en otrolig närvaro i sin regi och imponerande nog bestämde man sig för att dialogen skulle vara på det "riktiga" språket, i det här fallet arameiska, istället för på den annars obligatoriska engelskan (Gladiator, Enemy at the Gates, någon?). Jesus spelas suveränt av Jim Caviezel (stor Oscarsvarning utfärdas) från Den tunna röda linjen och Pay It Forward och resten av rollbesättningen består mer eller mindre av italienska skådespelare. Allt för att ge mer tyngd åt bland annat den romerska armen. För det mesta känns allt nästan perfekt i Passion of the Christ, och oavsett hur mycket jag försöker hittar jag inte något att klaga på. Allt från foto till kostym, från scenografi till lysande komponerad musik av John Debney.... allt blandas till en underbar helhet. En helt fantastisk produktion helt enkelt.

Tyvärr är inte själva DVD-utgåvan lika stabil. Bilden och ljudet är hyfsat men alla typer av extramaterial lyser med sin frånvaro. Här kommer 2000-talets mest kontroversiella film hittills och inte ens ett litet fjuttigt fotogalleri belönas man som filmköpare med. Annars är filmen i sig en makalös grym och stark tolkning från Mel Gibson om Jesus öde och när Gud, i en av filmens slutscener fäller sin enda tår för sin döda son känns Passion of the Christ näst intill fulländad.