Peaky Blinders första säsong släpptes 2013. Jag upptäckte serien först några år senare. På den tiden såg jag betydligt mer film än serier. Cillian Murphy har varit en av mina absoluta favoritskådespelare ända sedan jag såg honom i 28 Days Later. Han gör mig aldrig besviken. Serien om gangsterfamiljen Shelby i 1900-talets England blev snabbt väldigt populär. Lätt att förstå. Den är snygg, välskriven, rå, skitig och underhållande. Ändå hade jag ärligt talat bitvis lite svårt för den. Jag har någon liten hatkärlek till gangstergenren. Jag kan lätt tröttna när den moraliska pendeln mestadels pekar nedåt och man förväntas heja på the bad guys. Jag vet, jag vet, Peaky Blinders är djupare än så, men lik förbaskat kan det få mitt intresse att dala. Jag gillade den oavsett, även om jag tyckte att den sista säsongen skiftade lite. Det var något som skavde innan den verkligen kom i gång. Filmen The Immortal Man får vi för att knyta ihop säcken om familjen Shelby. I registolen hittar vi Tom Harper, som regisserat några avsnitt av tv-serien. Den är skriven av seriens skapare Steven Knight.
Här träffar vi Tommy Shelby (Murphy) i fyrtiotalets England. Andra världskriget är i full gång och Tommy lever ett ensamt liv, ständigt hemsökt av minnen och sår från förr. Han har Johnny Dogs (Packy Lee) vid sin sida som den enda länken till verkligheten. Samtidigt har hans son Duke tagit ledarskap över gänget Peaky Blinders och sätter skräck i folket i Birmingham. Duke ingår ett avtal med en man som samarbetar med nazisterna och har en plan som både kan göra Peaky Blinders rika och samtidigt avsluta kriget - men inte till britternas fördel. Tommy Shelby får besök av den mystiska Kaulo som berättar att Tommys son behöver hans hjälp.
Det är upptakten till The Immortal Man. Mycket känns igen från serien, såklart. Vi möter många välkända ansikten. Estetiken sitter. Skådespeleriet är över lag på topp. Det är grisigt (på flera sätt), bitvis våldsamt och nervigt. Spänningsmässigt är det absolut inget fel på The Immortal Man och den knyter ihop berättelsen, men på bekostnad av, ja, vad? Jag upplever att man har lite bråttom. Utan att ha läst på om produktionen så får jag en väldigt stark känsla av att man från början hade tänkt sig en säsong men fick grönt ljus för en film, för allt går lite väl fort. Det hade utan problem gått att utveckla detta till åtminstone en kort säsong om fyra avsnitt för att bygga upp både karaktärer och spänning.
Jag är inte överdrivet förtjust i Fergusons karaktär och hennes påverkan på intrigen. Jag tänker inte avslöja mer om det här, men det känns lite forcerat och jag tycker att Fergusons skådespeleri är lite Sedan kommer vi till Duke Shelby, spelad av fantastiska Barry Keoghan (har ni inte sett Saltburn, gör det!). Han sägs vara "mycket värre än sin farsa" och det är precis så han framställs när vi möter honom. Kaxig, hänsynslös. Men det finns såklart mer än vi ser. En arg ung man som övergivits av sin pappa och tagit över ett gangsterimperium han inte är mogen för. Typ. Problemet är att förvandlingen inte bara går för fort, den skippas nästan helt.
Ena scenen kallblodig galning för att sedan svänga ganska fort, även om hans riktiga lojaliteter pendlar. Det förstör kanske inte jättemycket och gemene man stör sig inte nödvändigt vis på det, men för mig blir det här ytterligare ett prov på att intrigen i Immortal Man hade förtjänat en längre, mer ömsint behandling.
Nu har jag klagat. Och ni kanske tror att jag inte gillar det. Men som sagt. Det finns mycket att tycka om. Vi känner igen oss. Det är en fröjd att återse Tommy Shelby och hur fånigt det än låter ler jag lite när han byter ut oljerocken på det engelska godset mot sin ikoniska Peaky-outfit och återvänder för att ställa saker tillrätta. Tim Roth är suverän som arsle. Stephen Graham dyker upp han också. Det finns några riktigt maffiga scener och nerven ligger på topp under filmens avslutande halvtimme. Det bjuds således på rejält med snygg underhållning. Det är alltid trevligt att se Cillian Murphy, Keoghan, Roth, Graham med flera. Det är alltid kul att se nazister sprängas. Men det är över för snabbt.