Percy Jackson och kampen om åskviggen

Filmen:
Har du någonsin hört talas om den där lilla trollkarlsgrabben Harry Potter? Han med blixtärret i pannan och magiska krafter? Grattis, då har du inte levt under samma sten som författaren till Percy Jackson uppenbarligen har gjort (han måste antagligen skylla på det för att inte bli uthängd som tidernas värsta härmapa), eftersom hela konceptet är som en enda lång efterapning av Harry Potter - men förlagd i USA och med grekiska gudar istället för brittiska trolltyg.

För regin står för övrigt Chris Columbus. Regissör till de två första Harry Potter-filmerna. Likheterna mellan karaktärerna slutar inte där.

Huvudpersonen Percy Jackson är en helt vanligt 17-åring som en dag får veta att han är en halvgud och son till den gamla vattenguden Poseidon. Jösses i pannkakan. Det kommer förstås som världens chock för en grabb som redan innan avslöjandet har kunnat hålla andan superlänge (och då menar jag längre än någon människan kan klara av) under vatten. Märk min ironi. För jag brer på den ganska tjockt. Efter avslöjandet dyker en del problem upp för Percy, han anklagas för att ha stulit Zeus åskvigg och måste av någon anledning göra sitt yttersta för att rädda världen från de gamla gudarnas vrede.

Och frågan alla ställer sig är förstås: vad är egentligen en åskvigg? Det är en slags blixt man kan bära med sig. Jättebehändigt, vilket är mer än vad man kan säga om den klumpiga översättningen från originaltiteln The Lightning Thief som ju är ungefär 500 gånger mer lättbegriplig och framförallt snyggare än det där svamlet om Åskviggen. Men det är egentligen det minsta problem med Percy Jackson. Det största problemet är berättelsen som när den inte så hämningslöst stjäl från Harry Potter istället ägnar tid åt taskig karaktärsutveckling och platta biroller med överspelande skådespelare som förmodligen hade tankarna någon helt annanstans under inspelningen. Det är den enda logiska förklaringen till varför Pierce Brosnan dyker upp som centaur och varför Uma Thurman springer runt med ormar i sitt hår. Tragiskt att titta på.

Logan Lerman som spelar huvudrollen är inte heller så mycket att hänga i julgranen. Han ser mest ut att lida av någon bokstavskombination när han springer omkring så hyperenergiskt genom hela filmen. En tråkig karaktär med en ännu tråkigare skådespelare.

Inte ens specialeffekterna är särskilt snygga, vilket ju ofta brukar vara en förmildrande omständighet i såna här sammanhang och något som gör att man trots skräpiga skådespelare, bedrövligt manusarbete och medioker regi orkar ta sig igenom filmen. Men icke.

Harry Potter och, förlåt, jag menar Percy Jackson och kampen om åskviggen är en ooriginell och högst medelmåttig familjefilm. Det är en film där varje scen innehåller "lånade" inslag från andra filmer och där man inte bjuder på vare sig underhållning eller spänning, utan enbart plågsamt medelmåttiga sekvenser där dugliga specialeffekter samsas om utrymmet med överspelande tramsskådisar.

Se Harry Potter istället.

Bilden:
Här snackar vi i alla fall toppenkvalitet. Bilden i Percy Jackson och kampen om åskviggen bjuder på en enorm detaljrikedom med finfina färger, klockren skärpa och en tung svärta som verkligen känns becksvart. Framförallt färgarbetet imponerar på mig med fantastiska färgexplosioner i scenerna som utspelar sig i dagsljus, det är ett potpurri av varma och inbjudande nyanser som hålls samman av en riktigt grym kontrast. Det enda egentliga minuset är att hudfärgerna på karaktärerna känns aningen överdrivna och att ytterst, ytterst lite brus förekommer i några scener. I övrigt - helt klockren bild.

Ljudet:
Blixtar och dunder, magiska under, det är precis vad man har att förvänta sig av DTS-HD Master Audio 5.1-mixen som inkluderats i utgåvan. En bombastisk och ruskigt kraftfull mix som fångar upp intensiteten i actionscenerna på ett lysande sätt, man väcker liv i samtliga högtalare och låter basen jobba på högvarv under långa perioder, det är precisa riktningsdetaljer och bra samarbete mellan bakre och främre högtalarna. Dialogerna är kristallklara och musiken välmixad. Det här är snudd på referensklass. Ett riktigt, riktigt bra ljudspår där du bör skruva upp ljudet rejält för att njuta fullt ut.

Extramaterialet:
Här finns några bortklippta scener (totalt menlösa), ett quiz där man efter att ha svarat på ett par frågor får reda på sina egna krafter samt några featurettes där man intervjuar skådespelare och kompositören Cristophe Beck. Inte alls särskilt intressant, tyvärr.