Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Pet Sematary: Bloodlines (Paramount+)

Pet Sematary: Bloodlines (Paramount+)

Allas vår hästsvansbärande, Minecraft-älskande, Lego Friends-byggande filmredaktör Mackan-P har delat ut betyg till Paramounts nya skräckis...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Ironin är påtaglig när Jurtjyrkogården, en av Stephen Kings i särklass dystraste historier, för tredje gången i ordningen misslyckas med att ta sin egen vishet i beaktning. Låt det som är dött och begravet vila. Men med Kevin Kölsch och Dennis Widmyer inkomstbringande nyinspelning från häromåret färskt i minnet så kan man väl inte heller klandra studiochefernas önskan om att tjäna in lite extra pengar, eller om inte annat dra nytta av licensrättigheterna ännu en gång.

HQ

Med Bloodlines valde dock ingen av de två tidigare regissörerna att återvända utan istället föll ansvaret på Lindsey Anderson Beer. En individ med till synes väldigt lite tidigare koppling till skräckfilmsscenen och vars enda andra egentliga branscherfarenhet värd sitt namn är som manusförfattare till Sierra Burgess is a Loser. Kanske inte den mest hoppfulla av premisser men samtidigt är skäckfilmsgenren fylld av regissörer som mot alla odds lyckats åstadkomma både mästerverk och storstilade överraskningar.

Så med det i åtanke, låt oss dyka ner i Pet Sematary: Bloodlines och se vad denna prequel har att erbjuda. En film som väljer att utspela sig långt innan Kings historia och som ännu en gång tar oss tillbaka till den sömniga småstaden Ludlow i Maine. Här försöker Beer gå på djupet och utforska de övernaturliga krafter som ruvar i myllan genom att låta oss följa i fotspåren till en ung Jud Crandall. Personen vars ord kommit att bli så synonyma med franchisen.

Inte helt otippad spelar den fördömda kyrkogården återigen en central roll och trots alla involverade verkar vara tydligt införstådda i vilken makalöst dålig idé det är att nyttja dess krafter, så är det återigen exakt vad som sker. Crandall kommer nämligen i kontakt med Timmy, en veteran från kriget som blivit dödad och sedermera återuppväckt i kyrkogårdens mylla av sin desperata far som här spelas av David Duchovny. Vilket också är hela premissen med Bloodlines, en mer eller mindre exakt repetition av en redan berättad historia.

Pet Sematary: Bloodlines (Paramount+)
Här var det dött.
Detta är en annons:

Här finns kort och gott inget nytt under solen utan det är återigen samma cykel av våld och misär som återupprepas ännu en gång, fast berättad utan Kings fingertoppskänsla och finess. Berättelsen som Bloodlines baseras på är istället en rejält expanderad version av några rader från boken där vi som läsare får vetskap om Timmy Baterman, den sista person som grävdes ner och blev återuppväckt av jurkyrkogårdens övernaturliga krafter, och sedermera gick bärsärkagång i Ludlow.

Det är en berättelse som i teorin hade kunnat vara intressant att expandera på, om det nu inte var för att Bloodlines är fullkomligt tom på all form av spänning, uppenbarelser eller otäcka ögonblick. Filmen är ett själlöst vakuum som försöker lägga tyngdpunkten på banden mellan familjemedlemmar och sorgen som uppstår när någon nära avlider. Men detta är inget nytt, och som tidigare nämnt teman som King redan grundligen och långt bättre utforskade i sin bok, och sedermera även filmatiseringen av Mary Lambert från slutet av 80-talet.

Beer gör även ett trött försök att återkoppla kyrkogården till sina rötter genom de två karaktärerna Manny och Donna som båda har indianskt påbrå. Ett tema som inte heller utforskas något vidare effektivt eller med någon form av lyhördhet. Lägg därtill en otroligt klumpig, ja rentav gränsande på inkompetent klippning - en av de i särklass mest frånstötande och motbjudande i år, så har vi ett regelrätt, själlöst fiasko till film och i all ärlighet, är någon förvånad?

Pet Sematary: Bloodlines är därmed (tyvärr) precis lika usel som vi på förhand kunnat ana, en film där skräcken reducerats till höga, plötsliga ljud och snabba klippningar, och all form av nyans kastats åt gamarna. Dialogen är banal, skådespelet torftigt, effekterna billiga och hela filmen bär en olustig smak av vad som bäst kan beskrivas som styrelsemöte. Pet Sematary: Bloodlines är definitionen av själlös och bär inte med sig ett endaste ben av originalitet. Samtliga involverade borde skämmas.

Detta är en annons:
02 Gamereactor Sverige
2 / 10
+
En själlös film tömd på originalitet och finess.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

8
Pet Sematary: Bloodlines (Paramount+)

Pet Sematary: Bloodlines (Paramount+)

FILMRECENSION. Skrivet av Marcus Persson

Ironin är påtaglig när Jurtjyrkogården, en av Stephen Kings i särklass dystraste historier, för tredje gången i ordningen misslyckas med att ta sin egen vishet i...



Loading next content