Portrait of a Vampire

Portrait of a vampire är en hederlig independentrulle från USA, gjort för en spottstyver (med amerikanska mått mätt) och givetvis med Gary Busey i en liten värdelös roll. Stackars Gary.

Efter en riktigt menlös inledning som skulle få Blå måndag att verka spännande så hoppar filmen raskt över till Afghanistan där några töntar i solglasögon och skäggstubb blir jagade av en datoranimerad helikopter med sämre upplösning än spelet Guana Sisters. Efter en massa hoppade bland rökiga explosioner blir det i alla fall den lönnfete tönten (fast han ska föreställa hårding nr 1) som bli biten av en rysk vampyr. Efter ett halvår har han en ful peruk på sig och försöker se farlig ut med framträdande äppelkinder. Hans bästis, en man som ser ut som en korsning mellan mig och Ricky Bruch, oroar sig och försöker låtsas bry sig, men hinner inte mer förrän äppelkindstönten tros ha dött i ett attentat. Vännen, mer känd under namnet "Jack Frost", går omkring i sina illasittande jeans och ser sorgsen ut. Eller försöker i alla fall.

Men då ett antal mystiska mord sker i LA inser han givetvis att det är hans polare, "Nat", numera mördar-vampyr, som ligger bakom dåden. Det hela leder vidare till världens sämsta showdown på en kyrkogård där någon lämnat rökmaskinen på för länge.

Det första jag retade mig på är att mördar-vampyr-skurk-hårdingen var lika tuff som Barbados-Magnus, fast med mer hår, och ett gigantiskt arsle som gör att han ser ut som en stor rultande bäbis bakifrån. Hans kinder täcker halva huvudet och rösten går inte av för hackor. Hjälten, Jack Frost, hade kunnat fungera 1981 på nån drive-in biograf om han hade varit än bättre skådespelare och inte envisats med att ha Jonathan Frakes-skägg. Hans röst är för övrigt nästan kvinnligare än Steven Seagals och han rör sig lika smidigt som jag gör med slalomskidorna på.

Datoranimationerna är ambitiösa men riktigt, riktigt usla och platta. En vän och kollega till mig, Ola Paulakoski, gör en varulvsfilm för 15000 kr som har en miljon gånger bättre effekter. Regin är klumpig och en känsla av tristess lägger sig över hela filmen och jag kan inte på något sätt rekommendera den, inte ens till skaparna av Hannah med H.