Poseidon

Filmen:
Om det är något som tyskgubben Wolfgang Petersen är betydligt bättre på än sin landsman Roland Emmerich, så är det att skapa spänning i sina filmer. Han förlitar sig inte bara på massa specialeffekter, utan försöker ofta lägga fokus på karaktärerna i deras jobbiga situationer - som i nerviga ubåtsrullen Das Boot, spännande epidemifilmen Outbreak och inte minst i Den perfekta stormen där bland andra George Clooney och Marky Mark Wahlberg tvingades kämpa mot ett enormt oväder ute till havs.

I nyinspelningen av den gamla katastrofilmen Poseidon Adventures från 70-talet är Petersen tillbaka i vattnet, men denna gång har Clooney och Wahlberg blivit ersatta av Kurt Russell och den betydligt mindre filmstjärneaktiga Josh Lucas. De spelar passagerare på ett stort kryssningsfartyg som mitt under ett blött (hehe) nyårsfirande får stora bekymmer då en enorm våg välter fartyget upp-och-ner. Paniken infinner sig omgående. Vad i hela friden ska man egentligen göra då man befinner sig mitt ute till havs på ett fartyg som håller på att vattenfyllas? Försöka ta sig därifrån såklart. Men det är ju förstås inte det lättaste...

Speciellt inte när manuset bitvis är så korkat att det börjar lukta bränt från skallpartiet. Hur kommer det sig till exempel att denna moderna lyxkryssare inte har bättre varningssystem för vågor? Det känns ju inte sådär jättetroligt att en passagerare skulle vara den första personen som upptäcker en enorm jättevåg innan den slår till med full kraft i sidan av fartyget när det sitter ett helt gäng med tekniker och annat kunnigt (nåja) folk uppe i styrhytten. Om Poseidon speglar hur verkligheten ser ut på kryssningsfartyg, så kommer jag aldrig någonsin att sätta min fot på ett sådant, så länge inte Richard Dreyfuss är på plats för att varna oss alla när gigantiska vågor är på väg in.

Poseidon är alltså en ganska korkad film där logiken inte riktigt stämmer och där karaktärerna känna platta och endimensionella. Men låt oss nu vara ärliga mot oss själva, det är inte därför man kollar på en katastroffilm. Det är för att få uppleva panik och snyggt iscensatta katastrofmoment - ingredienser som Petersen levererar stora mängder av under filmens 98 minuter. Han öser på med vatten, mera vatten och ännu mera vatten. Det är karaktärer som under vissa ögonblick har vatten ända upp till hakspetsen och kämpar för sin överlevnad. Kippar efter andan. Precis som vi tittare. Det Poseidon förlorar i manusväg tar man igen på spänningsfronten.

Petersen leker effektivt med snygga specialeffekter och den gamla skolans vatteneffekter där man helt enkelt låter skådespelarna plaska omkring i riktigt vatten för att få bränsle till sina karaktärers panikkänslor. En bra blandning mellan gammalt och nytt. Ungefär som på skådespelarfronten. Här finns unga förmågor i form av träklossen Mike Vogel (det gör nästan fysiskt ont att se honom försöka skådespela) och sockerpaketet Emmy Rossum, men också mer rutinerade rävar som Russell och Dreyfuss. Tyvärr är det ingen som levererar någon minnesvärd insats, vilket till stor del beror på att manuset gjort karaktärerna så platta, men också för att det känns lite som att några av de inblandade går på auto-pilot (host, Josh Lucas, host).

Poseidon är ett snyggt hantverk, spännande som tusan under långa stunder och med en rolig hyllning till Ron Howards brandmansfilm Eldstorm när Kurt Russell i en scen säger "I used to be a fireman....". Men om du letar efter ett bra manus, grymma skådespelarinsatser och mer djup än det som finns i en navel kan fortsätta leta. Poseidon är lättuggad underhållning för stunden.

Bilden:
En bra grej med Blu-ray är såklart möjligheten att krama ut riktigt sjyst bildkvalité ur filmerna, det dåliga: mindre välgjorda specialeffekter ser inte allt för bra ut i högupplöst format. Det blir plågsamt uppenbart i Poseidon där den fina detaljrikedomen får en del av specialeffekterna att se så uppenbart fejkade ut att det tappar en del av känslan i filmen. Men det är såklart ett överkomligt problem då transfern i sig är riktigt bra med en varm och varierad färgpalett, en härligt djup svärta och en stabil skärpa.

Till minuskontot kan man räkna in en del brus som förekommer samt att det vid åtminstone ett tillfälle händer att en karaktärs svarta hår liksom smälter in i skuggor, men i övrigt en mycket solid transfer. Bilden är kodad i VC-1 och har formatet 2.41:1.

Ljudet:
Poseidon levereras med ett tungt och mastigt DTS-HD Master Audio 5.1-spår som kommer att pressa dina högtalare till bristningsgränsen ifall du inte snålar på volymen, vill säga. Här frodas läckra surroundeffekter med knarrande fartygsskrov och forsande vatten som bara ökar panikkänslorna ytterligare några snäpp, det är fina riktningsdetaljer som aldrig tappar i precision samtidigt som basen mullrar på frenetiskt under stora delar av filmen. Kanske att dialogerna hade kunnat vara lite mer högt mixade och att musiken kunde ha haft aningen mer kraft bakom sig, för i övrigt är det här en riktigt, riktigt bra ljudmix.

Extramaterialet:
Inte mycket att hurra för, tyvärr. Ett par featurettes i SD där man snackar om problemen att göra en film ute till sjöss, låter en praktikant berätta om sina dagliga rutiner (jääääääätteintressant...not!) samt lite om svårigheterna att bygga upp kulisserna när allting ska vara upp-och-ner. Mest intressant är History Channel-featuretten som tar upp fenomenet jättevågor.