Precious

Jag tror att det stod klart för samtliga inblandade i Precious att det antingen skulle bli en toktrium eller att det skulle bli totalflopp. Väljer man att casta sångerskan Mariah Carey i rollen som en socialsekreterare och komikern Mo'Nique som en våldsam ghettomamma så finns det liksom inga mellanlägen. Det är succé eller flopp som gäller. Vilket av det det blev är ingen hemlighet, Precious kammade hem två Oscarsgubbar (bästa kvinnliga biroll och bästa manus efter förlaga) och alla från Tarantino till Oprah älskar den.

Precious handlar om 16-åriga Precious Jones vars liv får en att skämmas lite för att vi andra har det så bra. Inte nog med att hon för andra gången väntar sin faders barn, hon blir även misshandlad av sin mamma och klarar inte av att gå i skolan. Trots allt mörker han hon ändå sina drömmar som vilken tonåring som helst. I dagdrömmarna hägrar kändisskap och söta pojkar. I verkligheten står hon och steker grisfötter åt sin tyranniska moder. Men så kommer den där chansen som de allra flesta i ghettot aldrig får. Hon får möjligheten att börja på en alternativ skola och mötet med den kvinnliga läraren där öppnar upp nya dörrar som Precious inte visste fanns.

Jag kan inte påstå att jag sållar mig till Oprah och Tarantino i det här fallet och utbrister "My precioussss". Visst är Precious är rörande historia som förmedlar både misär och hopp samtidigt och Precious själv är ju ett maskrosbarn personifierat. Vidare så är skådespelet på vissa håll enormt bra, Gabourey Sidibe och Mo'Nique som spelar Precious och modern är lysande. Sedan är det ju förstås kul att se en förfulad Mairah Carey vara socialtant. Jag tycker även att regissören har jobbat bra med bildspråk och fånga känslor utan alltför stora gester även om det blir sentimentalt ibland. Anledningen till varför Oprah och Tarantino gör en annan bedömning än mig tror jag helt enkelt är att detta är en film som amerikaner kan relatera till på ett helt annat sätt än vad jag kan. De är uppvuxna med ghettokulturen och enorm segregering på ett sätt som vi inte har i Sverige. Den prickar hjärtat eftersom hjärtat är mottagligt vilket inte mitt är på samma sätt.

Det hindrar dock inte mig från att tycka att det är en bra dramafilm och att den har en given plats i dvd-spelaren i alla fall en gång. Men mycket mer än så blir det aldrig för mig.