
Säsong 1 av TV-serien Prison Break var andlöst spännande. Man satt som på nålar under varje avsnitt och kom på sig själv med att skrika till TV:n med anvisningar till karaktärerna om att "det där kommer ju aldrig att gå, ni kommer ju bli avslöjade. Gör inte det. Argh!". Om ni inte känner igen er i beskrivningen behöver ni inte känna er dåliga, det är bara jag som lever in lite väl mycket i vissa TV-serier som den nörd man är. Än idag är den första säsongen av Prison Break något av det bästa som gjorts i TV-serieväg och har få konkurrenter gällande spänningsdosen.
Säsong 2 var långt ifrån lika imponerande när rymlingarna nu var utanför fängelsets murar och mest sprang ifrån polisen hela tiden. Lite som den tjuv- och polislek man lekte som barn. De blev tillfångatagna, de kom undan, de blev tillfångatagna igen och de kom undan än en gång. Om den första säsongen var andlöst spännande, så var säsong 2 mest fylld av tråkiga upprepningar och krystade sidohandlingar.
Hur är säsong 3 då? Bättre än säsong 2, men betydligt sämre än den briljanta första säsongen. Här är Lincoln satt på fri fot medan brorsan Michael än en gång befinner sig bakom lås och bom, nu i värstingfängelset Sona i Panama, där den enda vägen ut är genom en liksäck (som baksidan på DVD:n så fyndigt belyser det). Ändå är han tvungen att komma på ett sätt att rymma från helvetet i fängelseform då den mystiska organisationen "The Company" som ligger bakom allt djävulskap i serien placerat honom på just Sona av en anledning. Han ska rymma och i samma veva ta med sig en av fångarna som är av stort intresse för dem. Om Michael misslyckas kommer hans älskade Sara och brorsonen LJ bli dödade.
Handlingsmässigt är säsong 3 som en blandning mellan första och andra säsongen. Hela fängelsebiten med rymningsplaner som går i stöpet och den intensitet som fångades så väl i första säsongen finns närvarande under några ögonblick (och i dessa stunder är det som allra mest spännande), men tyvärr är det mer inslag från den bleka andra säsongen som visar sitt fula tryne. Den skumma organisationen som gjort och gör livet surt för de båda bröderna tar upp en stor del av säsongen utan att man för den skull ger svar på några frågor. Det skapas snarare mer frågor än svar - och när sista avsnittet rullar har man egentligen inte lärt oss mer än att den skumma organisationen består av skumma människor. Där kunde man istället ha använt tiden till att visa mer svettiga och spännande scener från fängelset och försöka sig på att skriva ihop vettigare manus än de som figurerar här.
Faktum är att manusarbetet till och från är så pass undermåligt att man blir tvungen att pausa, klia sig på huvudet och ställa sig själv frågan "varför kollar jag på skiten?". Ni kommer garanterat hålla med mig när ni ser att helikoptrar med missiler (!) bidrar till ett rymningsförsök eller när ni för femtielfte gången ser Lincoln försöka lura skummisarna som har kidnappat hans son bara för att misslyckas och sen inte lära sig av misstaget utan försöker igen med samma mynt. Däremot är det kul att manusförfattarna kommit på sätt att skriva in gamla karaktärer även i denna säsong och att se Sucre, T-Bag, Bellick, Mahone och några till är helt klart till säsongens fördel. Speciellt med tanke på att de nya karaktärerna är hemskt tråkiga och känns väldigt mycket som förbrukningsvaror.
Bland skådespelarna är kvalitén på insatserna i princip som tidigare. Wentworth Miller kisar fortfarande så mycket med ögonen att man önskar att någon snäll själ hade gett honom ett par glasögon så han slipper se så besvärad ut hela tiden. Det är stabila insatser med några få undantag (den unga killen som följer efter Michael hela tiden är oerhört enerverande). Robert Knepper stjäl många scener som T-Bag även om hans karaktär nu börjar kännas lite väl utdragen.
Säsong 3 är en hyfsad uppföljning till den mästerliga säsong 1 och trots att man många gånger visar upp ett rent bedrövligt manusarbete håller sig spänningen ändå på en klart godkänd nivå sett över hela säsongen. Den är som bäst i stunderna då Michael och kompani försöker sig på olika rymningsförsök och som sämst då man ägnar tid åt att visa upp den ljusskygga organisationen. Det är skitigare, mer våldsamt och med en råare ton än tidigare, vilket kanske avskräcker några som sett på serien för spänningens skull och inte det grafiska våldet. Här slåss folk för sitt liv och många stryker med innan säsongen är över.
DVD:n från Fox håller bra TV-standard med ett välmixat ljudspår och hyfsat skarp bild som dock dras med några få tillstymmelser till smuts/repor. Extramaterialet består av några featurettes samt lite bakom kulisserna-snack.