Filmen:
Hur långt skulle du gå om du förlorade ditt barn? Skulle du vara beredd att gå äver gränsen, bli fångad i ditt eget raseri och på kuppen förlora din medmänsklighet? Kanadensiska regissören Denis Villeneuve har gått från klarhet till klarhet under de senaste åren. Hans signum, den där mörka, jobbiga, täta thrillern proppad med moraliska ställningstaganden och en nervig, osäker känsla av oförutsägbarhet, är i allra högsta grad närvarande även här. Incendies var briljant, Prisoners är om möjligt ännu bättre och det är sorgligt såhär i efterhand att filmen inte nominerades för en Oscar.
Två flickor blir kidnappade. Familjerna slits sönder från insidan. Denis Villeneuve blandar hyperrealism med suggestivt, välorkestrerat mörker. Ett tungt, starkt familjedrama proppat med högkvalitativa skådespelarinsatser varvas med en polisthriller av grövsta tänkbara kaliber. Prisoners tar upp flertalet viktiga och intressanta frågor. Ingenting är som publiken först räknar med. Överraskningarna levereras regelbundet och sällan är de av det glada slaget. Innan sluttexterna har rullat har Denis Villeneuves karaktärer gått över samtliga gränser, brutits ned till schabloner av sina riktiga jag samt bejakat sitt inre på ett sätt som skapar rysningar.
Det finns en slags intensitet och en intelligenskvot i den här filmen som 99% av alla thrillers som kokas ihop i Hollywood saknar. Delar av Prisoners för tankarna till Zodiac, andra partier doftar ljuvligt av Mystic River men i slutändan står den på egna ben och sorteras för min egen del in under de senaste årens mest välgjorda filmer. Hugh Jackman gör sitt livs bästa roll som den plågade men beslutsamma pappan Keller Dover. Med en moralisk övertygelse bestämmer han sig för att ta saken i egna händer när den lokala polisen samt FBI misslyckas med åtgärder som han anser vara absolut nödvändiga. Jake Gyllenhaal är om möjligt ännu bättre som den introverte, enkelspårige polisen Loki.
Bilden:
Som filmfotograf är Roger Deakins en av de absolut bästa. Hans bilder är tunga, mörka, spännande och aldrig har de sett bättre ut än i Prisoners på Blu-ray. Bildkvaliteten är genomgående strålande med naturliga hudtoner, grymt bra svärta och härlig skärpa.
Ljudet:
Precis som när det gäller bildkvaliteten är lossless-ljudet i Prisoners superbt. Kraftfullt, balanserat, dynamiskt och suggestivt. Man använder musiken på ett fiffigt sätt och dialogerna är ljuvligt kristallklara.
Extramaterialet:
Två korta minidokumentärer räcker inte långt och jag hade absolut hoppats på mer extramaterial.