Quarantine

Filmen:
Hollywood fortsätter trenden med att kopiera nyskapande och spännande thrillers. Tyvärr är de flesta skapelser riktigt ruttna och får en att fundera på vilken tortyrmetod de inblandade bör få utstå. Quarantine är ytterliggare ett försök. Den är baserad på den prisbelönta spanska filmen [Rec] som rönt stora kritikerframgångar. Quarantine följer i Blair Witchs och Cloverfields fotspår så har du lätt för åksjuka se upp. Här blir det gungig handkamera för hela slanten. Eftersom jag inte sett [Rec] saknade jag referens och kunde ta emot Quarantine med öppna armar, utan förväntningar. Här är min recension.

Filmen börjar med att nyhetsreportern Angela Vidal och kameramannen Scott Percival gör ett reportage på en brandstation. När de följer med på första utryckningen ser det ut att bli ett lagom spännande rutinärende. De tror att de ska hjälpa en krasslig gumma, men ack så fel det blev. Tanten har en onormal blodtörst och samtidigt bommas ytterdörren igen, myndigheterna har satt huset i karantän. Ett dödligt virus härjar i huset och de boende får tillsammans med brandmännen och poliserna försöka överleva så bäst de kan. Nervpirrande är bara förnamnet.

Quarantine är inte alls den kalkon som många kan tro. Regissören John Erick Dowdle har lyckats pricka det mesta rätt i vad som gör en skräckthriller bra och gör inte alls bort sig. Handkamera-stilen gör sitt, de har medvetet gjort bilden riktigt dassig med smalt synfält och dålig kontrast som gör den klaustrofobiska känslan än mer uppenbar. Tempot är riktigt snabbt, det händer saker precis hela tiden och det finns inte tid för eftertanke. Precis som det ska vara.

Quarantine är inte den mest intelligenta zombiefilmen där ute. Det kryllar av billiga överraskningstrick och levererar inget nytt men jag diggar. Tyvärr varierar skådespelarprestationerna kraftigt. Jennifer Carpenter som spelar huvudpersonen Angela gör en riktigt pinsam insats. Hennes irriterande bimbostil är redigt usel men vägs upp av hyggligt trovärdiga prestationer av resten. För er som är kräsmagade är Quarantine inget att titta på. Blod och slafsfaktorn är hög. Quarantine är väl värd en chans och nu när den finns i High-Definition-format är det bara å slå till.

Bilden:
Att betygsätta bilden på en film inspelad med skakig och suddig handkamera är svårt. Å ena sidan är det oerhört närvarokittlande och ruggigt spännande att inte se allt. Men det kan vara påfrestande för många, inklusive mig själv som mådde illa efter en timme. Fast rent teknikmässigt är det inte mycket att klaga på. Bilden är oerhört ren och fin. Färgerna är stabila och skärpan är medvetet ofokuserad många stunder men det passar väl in i filmen. Quarantine är en mörk film mestadels. Kvalitén på svärtan varierar och ställer höga krav på din utrustning. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 1,85:1.

Ljudet:
Även fast filmen har en handkameralook låter den inte som det. Quarantine är en ruggigt intensiv och surroundvänlig ljudfest. Dolby TrueHD-ljudmixen levererar på nästan alla punkter. Dialogen är förvisso ganska tråkig, den låter instängd och otydlig bitvis. Fast det vägs upp av grymt bra användande av alla högtalare. Inlevelsekänslan är total och det låter från alla håll och kanter. Ljudet har också bra tyngd och bashögtalaren gör sitt allra bästa för att hänga med. Quarantine på Blu-ray är en ljudmässig njutning.

Extramaterialet:
Ibland undrar jag om det inte vore bättre att skippa allt extramaterial på vissa releaser. Kvalitén är så usel att till och med MTV skulle skämmas. Jag kan börja med det tråkiga kommentatorsspåret där regissören John Erick Dowdle och manusförfattaren Drew Dowdle berättar för oss hur bra allt och alla är, fy f-n. Något anmärkningsvärt är att de inte ens nämner den spanska förlagan. Oförskämt tycker jag. Bakom-scenen-featuretten är inte något att spendera tid på, lågupplöst reklamtrams utan substans. Det finns även två kortare klipp med en stuntscen och hur de gjorde make-upen. För din egen skulle hoppa över dessa.