Red Planet

Filmen:
Det absolut svåraste när det kommer till att recensera film är inte att såga en film längs fotknölarna eller att hylla en film till skyarna, utan att komma på någonting att skriva när en film är väldigt medelmåttig. Red Planet är ett utmärkt exempel på en film som gör det extra jobbigt för mig som har i uppgift att skriva ner mina tankar om upplevelsen. Här har vi en film som har ett snyggt yttre med specialeffekter som åldrats förvånansvärt bra och ett gäng skådespelare som levererar hyfsade insatser allihopa, men rent handlingsmässigt är det mest en enda stor axelryckning som varken är bu eller bä.

Året är 2056 när Red Planet tar sin början. Mänskligheten har det jobbigt på jorden och man söker sig efter ett alternativt boende på vår kära grannplanet Mars. En rymdfarkost med ett gäng forskare skickas dit för att undersöka möjligheterna till att skicka dit människor, men resan går inte riktigt som planerat och olyckliga händelser får besättningen att bli strandsatta på den röda planeten. Det visar sig snabbt vara ett ogästvänligt klimat som inte förbättras av att en militärrobot från rymdfarkosten drabbas av systemfel och får för sig att forskarna utgör ett hot som måste elimineras. De måste kämpa för sin överlevnad samtidigt som den enda kvarvarande personen på rymdfarkosten kämpar för att komma på något sätt att rädda sina kollegor.

Red Planet är en snygg film fylld av fina kameraåkningar, stilrent foto och många läckra scenbyggen. Men det är också en väldigt opersonlig film som lånat en hel del från Kubricks sömnpiller 2001 - en rymdhistoria och i princip skippat att inkludera någonting eget i ekvationen. Det spelar ingen större roll att ensemblen med Carrie-Anne Moss, Val Kilmer och blivande The Mentalist-stjärnan Simon Baker alla levererar stabila insatser när handlingen mest bara står och trampar runt på samma ställe utan att bli vare sig särskilt spännande eller särskilt dramatiskt. Situationer som då besättningen ställs inför dilemmat att alla inte kommer kunna ta sig tillbaka till farkosten viftas bort innan man hinner få till någon emotionell tyngd överhuvudtaget. Red Planet gör så många gånger. Slänger bort lovande premisser innan de hinner utveckla sig.

Det blir småspännande på sina håll och humorn ombord på rymdfarkosten lockar fram ett par småfniss - men i slutändan är Red Planet inte mycket mer än en snyggt gjord medelmåttig science-fictionrulle med potential att bli så himla mycket bättre än vad den blev.

Bilden:
Red Planet ser riktigt läcker ut på Blu-ray med sina kalla gråblåa toner ombord på rymdskeppet och varmt roströda toner nere på Mars. Färgarbetet är lysande, precis som mängden findetaljer i den utmärkta skärpan där såväl svettdroppar som texturer i kläderna visar upp sig med imponerande detaljrikedom. Svärtan är något ojämn med ett par stycken grådaskiga ögonblick, men överlag håller den sig på bra nivåer. Brus förekommer i några av scenerna och är egentligen det enda riktigt negativa inslaget.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Här levereras ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår där snygga omgivningsljud som kommer med oerhört fin precision varvas med intensiva ljudexplosioner i filmens mer actionfyllda ögonblick där bastrycket får TV-rummet att skaka rejält. Kanske att mixen är lite väl högljudd i vissa lägen, speciellt under slutskedet av filmen. Dialogerna är dock riktigt bra uppfångade genom hela filmen och musiken är lika välmixad i alla lägen.

Extramaterialet:
Inte så mycket att hänga i julgranen, men det bjuds på ett par bortklippta scener och en trailer.