Red Riding 1980

Det har gått sex år sedan en ambitiös journalist grävde i mordet på 10-åriga Clare Kemplay och ingenting har egentligen ordnat upp sig. Seriemördaren, The Yorkshire Ripper, fortsätter att slakta sina offer. Det är dags för en ny utredare att försöka knäcka fallet, lotten faller på kriminalaren Peter Hunter som dock finner att det inte är så lätt att lösa något när polisen själva helst inte vill se fallet löst.

Red Riding 1980 är andra delen i en TV-trilogi om ett korrumperat och luggslitet Yorkshire där ingen går att lita på. Gillar man hårdkokta kriminalromaner med mordgåtor i centrum så är filmerna rena drömmen. Gillar man bara bra film är Red Reding-filmerna inte så dumma då heller.

Framförallt gillar jag hur den här andra filmen skiljer sig från den första och så tydligt markerar att den är en annan film och en annan regissör. Första filmen var grynig och drömsk i bildspråket. Denna däremot jobbar med klarare bilder och mer skärpa. Liksom i första filmen så fångas tidsandan upp väldigt väl vilket känns viktigt, inte minst eftersom skaparna själva sätter det i centrum genom att sätta årtalen i titeln.

Red Reding 1980 lever mycket på skildrandet av kriminalarens höga moral och rättspatos som sätts mot en poliskår som man nog främst förknippar med något korrumperat forna öststatsland och inte Storbritannien. Skådespelet fungerar också väldigt väl med rutinerade namn. Faktum är att det mesta funkar i filmen, i alla fall så pass bra för att hålla kvar spänningen inför 1983 som kommer ut i mitten av april. Först då är det egentligen läge för att sammanfatta kvaliteten med alla facit i hand.