Renfield

Att Nic Cage föddes för att spela rollen som Greve Dracula står klart redan efter ett par minuter av nysläppta Renfield (som släppts via video-on-demand). För han har en otrolig förmåga att både vara rolig och en smula skrämmande på en och samma gång och hans porträtt av den blodsugande vampyrgeneralen är fyllt av charm och karisma, vilket på flera sätt än ett räddar denna i övrigt ganska platta actionkomedi.

Storyn kretsar som du såklart redan räknat ut kring Draculas odödliga betjänt/assistent Renfield som i århundraden sprungit grevens blodiga ärenden och släpat hem skrikande kvinnor och unga män gör Dracula att tömma på blod men i den här filmen börjar han få nog och vill försöka hitta ett sätt att slippa jobba åt greven. Renfield går till psykolog, besöker supportgrupper för att prata om den psykiska misshandel han utsätts för av sin skoningslösa, narcissistiska chef ("Master") medan han samtidigt försöker flyga under Draculas radar och tillgodose hans yttersta behov.

Tyvärr lyckas Dracula luska rätt på vad det är Renfield pysslar med och sätter hans lojalitet på prov medan en ambitiös trafikpolis börjar nysta i de mord som Renfield och greven pysslar med. Mitt i allt det där försöker en maffiafamilj vid namn Lobo överta stadsdelen där Dracula & Renfield håller hus vilket i kombination med polisens nyfunna nyfikenhet innebär en trestegsraket dränkt i fejkblod och usla oneliners. Men det är kul, trots att storyn är förutsägbar och karaktärerna lövtunna, och detta har verkligen enbart med Cage porträtt att göra. För han är alldeles briljant här. Genomgående superb.

Klart sämre är tyvärr Nicholas Hoult i rollen som den plågade betjänten och även om den vilda slagsmålskoreografin utmärker sig som svinfräck, är det hans problem att stora delar av filmen inte riktigt fungerar som det var tänkt. Hoult har ständiga bekymmer med att verkligen få fram sina fejkade känslor utan förblir mest bara krystad och otillräcklig, särskilt i de scener där han grips av "panik" eller slås av "rädsla" för vad hans boss ska hitta på härnäst. När Nicholas Hoult då mest bara sitter och gapar med tomma, uttryckslösa ögon är det svårt att tycka om den här filmen och om exempelvis Chalamet här eller kanske till och med Freddie Highmore tror jag att det hade kunnat bli avsevärt bättre. Lyckligtvis är Awkwafina bättre än vad hon någonsin varit eftersom hennes karaktär inte är komisk och hennes dialog snarare rätt allvarlig i tonen. Vi slipper därmed hennes trötta, enformiga sarkasmer och ständiga ironi vilket är en frisk fläkt i sig.

Actionpartierna när det hettar till och antingen Renfield eller greven börjar slakta folk, är suveräna. Det sparas inte på blodet och akrobatiken är sanslöst underhållande med kroppsdelar som flyger runt i rummen som konfetti. Regissören Chris McKay står ju bakom bland annat The Lego Batman Movie samt The Tomorrow War och kan verkligen sin sak gällande action. Hade det inte varit för Nic Cage som verkligen visar prov på mycket karisma och personlighet som går att ingjuta i en roll som denna, hade jag inte gillat Renfield. Då hade det bara varit ännu en film i raden av trötta actionkomedier om vampyrer som hade försvunnit snabbt i mängden. Nu dröjer den sig kvar och jag känner såklart att jag vill ha mycket, mycket mer av Cage-Dracula.