Resident Evil: Apocalypse

Hon heter Alice. Och hon minns allt. Den luttrade Umbrella-agenten är tillbaka i uppföljaren som ingen egentligen ville se. Inte ens jag, trots min enorma förkärlek till allt som hade med Resident Evil att göra. Ja, jag skriver hade, eftersom jag kände mig måttligt imponerad av filmen som baserades på mitt absoluta favoritspel. Apocalypse tar vid där den första filmen slutade. Det destruktiva forskarföretaget Umbrella Corporations dödsbringande virus har nu spridit sig till markytan och i Raccoon City är förödelsen total. Alice (Milla Jovovich) har precis vaknat upp i Umbrellas otäcka laboratorium och slår sig ihop med några andra överlevande, däribland den klassiska Resident Evil-karaktären Jill Valentine. Här börjar kampen för för att ta sig ut ur den gudsförgätna staden med livet i behåll, givetvis med massor av zombier och annat oknytt i bakhasorna. Dock än så länge lyckligt ovetandes om att Umbrellas senaste projekt, superzombien Nemesis, släppts lös och där målet är att förinta inte bara Alice utan även hela Raccoon Citys specialpolisstyrka S.T.A.R.S., som sedan begynnelsen varit det största hotet mot Umbrellas minst sagt horribla verksamhet.

Det kändes aldrig särskilt mycket Resident Evil över den första filmen. Handlingen hade relativt lite att göra med TV-spelet och referenserna var få. I uppföljaren känns det hela betydligt mera Resident Evil då ett gäng karaktärer och varelser från spelserien får mera utrymme. I första hand tänker jag givetvis på Jill Valentine, S.T.A.R.S.-medlemmen som vi ju fick leda genom den ondskefulla herrgården redan i det första spelet. Lite märkligt kan ju tyckas att i den första filmen var hon inte med alls och här rör det sig bara om en biroll för min favorithjältinna. (Fast det är klart, syskonen Chris och Claire Redfield fick inte ens en cameo-roll...) Annars får vi ett saligt ihopkok av spelseriens karaktärer och medan Milla Jovovich känns blekare än någonsin lyser istället chef-zombien Nemesis upp som den här filmens starkaste kort. Trots läckra effekter samt att den närmar sig spelserien betydligt mer än vad den första filmen gjorde blir tyvärr aldrig Apocalypse något mer än en intetsägande, oinspirerad och slarvigt uttänkt skräckfilm.