Robot Dreams (Bio)

Välkomna till det glada 80-talet i New York - en myllrande storstad som rymmer alla världens antropomorfiska djur. Under en ensam sommarkväll bestämmer sig en isolerad hund för att göra slag i saken och skaffa sig en kompis - en snäll, öppensinnad robot som fyller tomrummet i hundens hjärta. En dag tar dock deras obrytbara vänskapsband en vändning när hunden tvingas lämna kvar sin mekaniska bästis på en strand och vad som följer är en rar historia om längtan och kärlekens sanna kraft.

Jag har aldrig haft nöjet att läsa Sara Varons nästintill ordlösa serieroman, som ju filmen bygger på, men besitter det samma värme och hjärta som denna finfina film har vi nog att göra med en riktigt bra översättning. Robot Dreams är nämligen lika sofistikerad som den är opretentiös, där man som tittare får nöjet att bläddra igenom en slags sagobok som aldrig forcerar fram känslorna.
Man sveps naturligt med i de gulligt designade bilderna och de bubblande känslorna bakom de tecknade ögonen, som garanterat kommer att tränga ut minst en tår från ögonvrån mot filmens slutskede.

Tempot i Robot Dreams är inte den högsta och handlingen består mestadels av mindre vinjetter, där vi får följa hundens ängslighet och robotens vilda drömmar medan han väntar på att hämtas tillbaka från stranden. Det episodiska upplägget är förvisso kreativt, vackert och drömskt i sitt dialoglösa berättande, där man får utforska karaktärernas osäkerheter på oerhört fiffiga vis. Detta är filmens största styrka: den tysta emotionella världen som gömmer sig bakom, till ytan, enkla designen och hur genuint mänsklig historien är. Det är en engagerande bitterljuv liten saga som lutar mer åt den söta än bittra sidan, även om den kan kännas något seg under vissa partier.

Detta hindrar dock inte Robot Dreams från vara ett renodlat lyckopiller som garanterat kommer att locka fram både skratt och tårar i biosalongen. Det är en klockren familjefilm som passar alla åldrar och som inte kommer att lämna någon oberörd. Även om minstingarna i salongen kan uppleva att mittenpartiet är lite långsamt kommer även den mest härdade vuxna att förstå hur smärtsamt realistisk detta kärleksbrev till livet kan vara.