Rock of Ages

Filmen:
Den naiva och sockersöta småstadsflickan Sherrie styr kosan mot Los Angeles för att pröva lyckan som sångerska. Hon hinner inte mer än att sätta foten på ökända Sunset Strip innan hon blir rånad på sitt bagage (i det kanske minst dramatiskt skildrade rånet i filmhistorien). Drew - en diskplockare på den närbelägna nattklubben The Bourbon Room, rusar till hennes undsättning och snart slår det gnistor om de två turturduvorna (efter det kanske mest håglösa försöket i filmhistorien att avstyra ett rån). Drew fixar jobb åt Sherrie på klubben och plötsligt ser allt mycket ljusare ut.

Dessvärre så visar det sig snart att The Bourbon Room dras med sviterna av ekonomiska bekymmer och det hela blir inte lättare av att de lokala politikerna har beslutat sig för att göra allt i sin makt för att stänga ner det anrika haket. Kanske kan den stundande konserten med den legendariska rockikonen Stacee Jaxx komma att bli räddningen för klubbens överlevnad?

Har det vid det här laget lyckats undgå någon att filmens målgrupp inte är fulsprits-suktande smålänningar som lever för att åka till Sweden Rock varje sommar? Nej, denna nästintill frikyrkliga tolkningen av Rock n' Roll kommer att finna sin fanbase i skaran av Glee-fantaster och Mamma Mia-dyrkare!

Skådespelarsamlingen utgörs av countrysångerskan Julianne Hough, den mexikanska barnskådisen Diego Boneta, Alec Baldwin, Russell Brand, Cathrine Zeta-Jones, Malin Åkerman, en apa och Mary J. Blige. Anmärkningsvärt i sammanhanget är väl hur pass väl Cruise levererar som den flummiga Stacee Jaxx i sin musikaldebut. Stundtals är det hans insats som bär upp produktionen medan övriga trevar sig fram genom manuset för att bringa någon som helst trovärdighet till sina karaktärer.

Det är just manuset som stjälper Rock of Ages. Även för att vara en musikalfilm så är det faktiskt anmärkningsvärt undermåligt. Storyn vaknar aldrig riktigt till liv och karaktärerna framstår som hopplöst diffusa, detta trots att skådespelarna gör sitt yttersta för att vara nästan övertydliga i sitt agerande. Istället är det musiken, miljön och atmosfären som hamnar i fokus vilket inte helt osökt för tankarna bort från Hollywood och hela långa vägen tillbaks till Broadway.

Låtarna som framförs är klassiker i sammanhanget och bland de artister som fått sina alster omskrivna i sann Disneyrock-anda finner vi inga mindre än Guns N' Roses, Def Leppard och Twisted Sister. Att skildra rockens glansdagar med trovärdigheten i behåll efter att man skalat bort vitala delar som ovårdat språk, droger, obscena tatueringar och dessutom förpackat kalaset i en barntillåten förpackning, är ingen lätt uppgift.

Inte ens när jag försöker att vara så objektiv det bara går och ser filmen genom ett tolvårigt flickbarns ögon så upplever jag inte att den tillför särskilt mycket till genren. På sin höjd blir färgerna finare, kärlekshistorien gulligare och apan lite roligare. Sen får jag mest bara ångest och begynnande ätstörningar för att jag inte är lika söt som Sherrie. Nej, Rock of Ages kunde gott stannat kvar på Broadway, för i alla fall jag känner mig inte särskilt berikad av att se årets Teen Choice Awards-kandidater fjanta runt i peruker och leka rock n' roll.

Bilden:
Rock of Ages presenteras i 2.40:1 format och kvaliteten kommer inte att göra någon besviken. Skärpan är bra och den genomarbetade ljussättningen i kombination med en klockren färgåtergivning gör filmen till en fröjd för ögat. Färgpaletten tenderar att dras åt det mer skrikiga hållet och även fast man i många fall filmat i svår belysning så gör Blu ray-egenskaperna producenternas vision rättvisa. I undantagsfall så kan svärtan bli lite väl tung och grötig och framförallt i vissa scener då skuggor ligger i ansiktet på skådespelarna kan det upplevas som lite störande. Men i det stora hela - en snyggt presenterad Blu-ray med bra skärpa och en medvetet uppskruvad färgskala för att fånga känslan av musikal och glammigt åttiotal. Bilden är kodad i AVC och upplösningen är 1080p.

Ljudet:
Ljudet pumpas ut av en väl preciserad DTS-HD Master Audio 5.1-mix och fokusen ligger inte helt otippat på de musikaliska inslagen som stundtals krämar på ganska friskt. Ljudet är kristallklart och dynamiken lämnar inte mycket övrigt att önska. Personligen hade jag kanske föredragit en mer "brötig" framtoning, men det medvetna valet att förfina låtarna med ett nästan pervers renlighet gör att det låter bra, vackert, snyggt - men inte hårdrock. Summan av det hela är att ljudmixen är riktigt bra och går stick i stäv med vad man velat uppnå. Detta är en musikaltappning och ingen hårdrockskonsert och med det i åtanke så har man med råge uppnått en väl godkänd nivå.

Extramaterialet:
Om man som jag, är djurvän och hoppats på ett special feature där apan trampar runt på en trehjuling iförd bäbiskläder och gör människogrejer, så kommer man bli besviken. Riktigt besviken.
Detta vägs dock upp något av en sevärd dokumentär där några av stjärnorna vars musik representeras i filmen berättar om tiden då Sunset Strip was all about sex, drugs and rock n' roll.

Ironiskt nog klargör den väl mer eller mindre vad musikalfilmen Rock of Ages misslyckats med att förmedla. Vidare så får vi i The Stories We Sing, höra historierna bakom låtarna som nu pumpats på radion i snart trettio år. Vi hittar även en Behind the Scenes där regissören, producenterna och skådespelarna berättar mer om produktionens kostymer, koreografi och annat smått och gott som kan vara kul för den insatte. Det erbjuds också en musikvideo med Mary J. Blige (nej, tack) och samtliga av filmens musikalnummer än en gång.