Roswell - säsong 1

Jag är hyperallergisk mot det mesta i science-fictionväg. Inte allergisk i den mån att mitt ansikte sväller upp eller att jag får klåda på olika ställen. Mer en allergi som får mig att känna obehag. Star Trek, Babylon 5, Battlestar Galactica och allt vad dem nu heter gör mig riktigt illamående. Det kanske har med Spocks spetsiga öron att göra. Jag vet faktiskt inte. Vad jag däremot vet är att Roswell är den första science-fictionserien som undgick mina kräkreflexer. Det beror nog mycket på att Roswell handlar mer om att bli vuxen och om känslor än vad den gör om gröna figurer med spetsiga öron och grillkorvsfingrar. Här ser utomjordingarna ut som vanliga tonåringar och det gör att töntighetsfaktorn skruvas ned till relativt låga nivåer

Liz Parker är en tonåring som alla andra, hon har en pojkvän, världens bästa vänner, en fin familj och ett jobb som servitris. Hennes tillvaro är rätt okomplicerat - tills den där dagen då hon blir skjuten och Max som går i hennes klass rusar till undsättning. Han lägger sin hand på hennes mage och den dödliga skottskadan försvinner. Max är en utomjording i människokropp och efter hans helande av Liz blir hon indragen i en värld där hemligheter måste hållas för att inte riskera livet på Max och de två andra utomjordingarna. Det finns nämligen många som skulle vilja dem ont.

Skaparen Jason Katims har tagit de bästa elementen från ungdomsseriernas ljuva värld och parat ihop dessa med några nypor av spänningen från X-Files - vilket resulterar i en skön hybrid. Genreblandningen är oväntat smidig och även om nu serien i slutet av säsongen blir lite väl mycket Buffy & Vampyrerna håller sig underhållningsnivån på en jämn nivå rakt igenom. Skådespelarna med bedårande Shiri Appleby i spetsen övertygar starkt (lite synd bara att duktiga William Sadler och Twin Peaks-sköningen Michael Horse inte är med så mycket som man hade önskat) och i de många kärleksscenerna som förekommer är kemin mellan skådisarna helt makalös. Man kan riktigt känna lusten och hettan när karaktärerna ser varandra i ögonen innan kyssen kommer. Det blir dock lite mycket scener där det trånas efter varandra utan att någonting händer. De kollar på varandra, talar med dämpad volym och snuddar varandras ansikten lite. Herregud, kyss varandra bara och låt det inte bli så enormt krystat!

Och även om nu just kombinationen tonårskärlek och rymdgubbar på förhand mest låter som något ur ett töntigt barnprogram producerat av SVT, så funkar det faktiskt alldeles utmärkt. Här finns spänning, intressanta karaktärer, romantik och sist men inte minst utomjordingskonversationer om stjärnbilder och hela faderittan. Kan det bli bättre? Det kan det absolut (de sista 8 avsnitten är rätt mediokra), men Roswell är ändå så pass bra att jag inte drar mig från att rekommendera den.

DVD-utgåvan av Roswell - säsong 1 är på 6-discar i ett keep-casefodral (död åt digipacken). Bild och ljudkvalitén ligger på sedvanlig TV-kvalité, varken överdådig eller jättedåligt. Dugligt alltså. Extramaterial finns i form av kommentarspår, borttagna scener, musikvideo och lite annat smarrigt.