Rust
Efter att ha frikänts från åtalet rörande filmfotografen Halyna Hutchins död har Alec Baldwin nu äntligen kunnat rulla ut sin mörka western-thriller...
Alla känner vi till tragedin som skedde under hösten 2021 under inspelningen av denna film, vid det här laget. Baldwins karaktär Harland Rust skulle enligt manuset avfyra en kulsalva inuti en kyrka i en specifik scen och filmfotograf Halyna Hutchins skulle såklart fånga det hela. Kulan, som skulle vara lösplugg, var dock ett skarpt skott som genomborrade Hutchins och dödade henne medan regissören (som stod bredvid) Joel Souza också skadades allvarligt. Tragiken som omgett Alec Baldwins kärleksbrev till Spaghetti-western-genren har såklart överskuggat det faktum att det filmen i sig innehåller båda bra skådespeleri baserat på ett välskrivet manus, samt utsökt foto. Rust (2024) är nu släppt, går att hyra via bland annat SF Anytime och jag tillbringade morgonen tillsammans med tuggtobak och vita bönor.
Tack vare Yellowstone, 1883, Horizon och flera andra produktioner där kofösare, revolvermän och ond bråd död agerat huvudfokus har western-genren på senare år åtnjutit en slags renässans och Alec Baldwins dramathriller Rust (som han tydligen skrev 2019) berättar en story som saknar originalitet men kompenserar med knorr och en slags lortig elegans. Vi får följa pojken Lucas som hamnar i ett slagsmål med jämnårig gosse inuti ortens lanthandel (Wyoming), bryter hans arm och därmed ställs mot väggen av pojkens far - som nu kräver att Lucas arbetar av sin "skuld" på hans ranch, eller förväntas bli hängd från närmaste träd. Lucas skippar slavarbete då han vare sig startade grälet i butiken eller känner sig skyldig till något annat än simpelt självförsvar, plockar istället upp sin döde farsgubbes gamla gevär och skjuter den kompromisslösa ranchägaren till döds. När han i och med detta blir efterlyst, hotat med hängning av stadens sheriff, flyr han och slår följe med sin laglöse morfar Harland Rust (Baldwin) som avser att förflytta Lucas hela vägen till Mexiko för att undkomma lagens långa arm. Gammal, blodtörstig man utan skrupler och ung, vilken pojke på flykt slår följe och försöker stå pall mot såväl prisjägare, rövare, indianer och Pinkertons i det sena 1800-talets USA.
Rust blandar mörkret och den där misäraktiga skoningslösheten som nybyggartiden i Amerika innebar med en känsla av desperation, hanteringen av skuld och att bli offer för omständigheternas obrytbara grepp. Unforgiven möter Deadwood med ett uns Open Range beskriver väl tonen ganska bra och dialogen, skriven av Baldwin, är trovärdigt gammaldags och har den där knorrigt stoiska känslan av ett språk som är lite för omständligt för sitt eget bästa. Baldwins ärrade, grånande skurk är stenhårt samvetslös inledningsvis men visar små glimtar av värme mot Lucas medan framförallt Vikings-stjärnan Travis Fimmel gör en minnesvärd insats som pastorn som blivit blodtörstig prisjägare, och Josh Hopkins är bra som den stenhårde men samtidigt medmänsklige sheriffen Wood.
Rust är inte på något sätt dålig, tvärtom är den bitvis riktigt bra, men det finns delar av regin här som inte klaffar. Karaktärerna får tid på sig att utvecklas och definiera sig själva och skådespeleriet är som sagt aldrig något annat än trovärdigt, men jag som tittar känner tyvärr absolut ingenting för någon av dem. Jag kommer på mig själv relativt fängslad av premissen, tonen och framförallt det vackra fotot men jag bryr mig inte riktigt om vad som händer med vare sig Lucas, Harland eller någon av de andra. På så sätt hade nog detta fungerat bättre som en miniserie med kanske tre gånger så lång speltid, för att låta mig som tittar investera mer i Baldwins karaktärer, som till skillnad från det mesta i genren faktiskt inte är lika stereotypiska som de brukar vara.
Den avlidna filmfotografen Halyna Hutchins är stjärnan här eftersom hon filmar 1888 års Wyoming (med omnejd) på ett vis som gör Rust till en väldigt vacker film. Naturligt ljus, effektiv mix mellan täta närbilder och snyggt skurna helbilder fungerar utmärkt precis som när det väl hettar till. Rust är sevärd om ändå aldrig så bra som den kunde ha varit med tanke på manuset och Baldwin är bättre som revolverman än vad jag på förhand hade trott.



