Titeln, Säg att du älskar mig, är så klart tagen från en av mina standardrepliker under sena krognätter. Eller så är det öppenhjärtig vädjan från regissören Daniel Fridell till alla filmkritiker med tanke på hur sågade hans andra filmer som Sökarna och Blodsbröder har blivit. Jag skulle kunna komma på hur många alternativ som helst så det är lika bra att dra den riktiga versionen; det är en replik tagen från filmen, närmare bestämt det som Fatou säger innan två av hennes skolkamrater våldtar och misshandlar henne i ett källarutrymme till en idrottsanläggning.
Med tanke på att Fatou gjort sig känd som något av en mansslukerska som gillar att flirta tar de två killarna det som en uppmaning till våldtäkt och Fatou vågar i sin tur inte gå till polisen av rädsla för att inte bli trodd. För att kunna bibehålla någon slags kontroll över situationen och hantera alla rykten om händelsen som cirkulerar på skolan bestämmer sig Fatou för att spela med och låtsas som om att det i själva verket var vanligt sex på frivillig basis som de hade. Problemet är bara att det fanns ett vittne, en tredje killkompis som alltid varit som en bror för Fatou. Frågan är vad han tänker göra med sin vetskap. Vad han borde göra är väl rätt självklart men i högstadieåldern där grupptryck fungerar som religion är logik åsidosatt.
Den stora behållningen i Säg att du älskar mig är att den skickligt lyckats fånga ungdomars allt hårdare villkor och vardag och de problem man ställs inför som ung idag. Det är inte utan att jag drog en suck av lättnad över att slippa tillhöra en kultur där SMS-striptease, hinkning och "You call me a bitch like it´s something bad"-tröjor är vardag. Så visst är det en oerhört viktig och träffsäker skildring Daniel Fridell bjuder på denna gången och till skillnad från hans tidigare filmer känns detta dessutom realistiskt på ett helt annat sätt. Haddy Jallow gör en kraftfull roll som den unga färgade kvinnan Fatou och så fick hon mycket riktigt med sig en Guldbagge hem också. Daniel Fridell har däremot aldrig fått en Bagge och lär aldrig få det heller. Främst för att han saknar regimässig spetskompetens, och sedan är det trist att han inte gör mer av filmmusiken. Det fanns utmärkta möjligheter att slänga in ytterligare ungdomskultur i form av populärmusik men den biten valde han uppenbarligen bort.
Säg att du älskar mig är alltså stundtals hyfsat gripande och välspelad och är absolut oumbärlig på skolor runt om i landet. Men nu är mitt vardagsrum trots allt ingen skola och därför får betyget landa på 6/10.