Salem's Lot (Max)

När författaren Ben Mears hittar tillbaka till sin gamla hemstad Salem's Lot för att göra mer research till sin nya bok, samt hitta ledtrådar till hans föräldrars död, finner han inte bara kärleken - han råkar också snubbla över en läbbig vampyrkonspiration som inte bara hotar att förgöra småstaden inifrån, utan också sprida sig vidare till resten av landet. Det är nu upp till honom, en läkare, en pastor som har förlorat sin tro och en oväntat effektiv högstadieelev att köra träpålar i blodsugarnas bröstkorgar innan det är försent.

Ah, Salem's Lot. Vem kan glömma den 1979-adaptionen av Stephen King-klassikern med samma namn? Idag är det nog minnet av miniserien som är mer skräckinjagande än serien i sig, men visst lade man täcket över ögonen som pojk när den likbleke mästervampyren Barlow attackerade invånarna i den amerikanska småstaden Salem's Lot. Det är definitionen av rysmys, som jag fortfarande anser vara en av de mer lyckade Stephen King-adaptionerna idag.

Detsamma kan inte sägas om den senaste nyversionen som snart släpps på Max. Gary Dauberman, som ligger bakom många av spinoff-filmerna i The Conjuring-universumet, har gjort sitt yttersta för att fånga källmaterialets otäcka stämning, men det finns något som saknas i denna nytolkning. Likt de hjärndöda vampyrerna som sakta men säkert tar över småstaden saknas det mänsklighet i historien. Liv. Drivkraft. Berättelsen hasar sig fram med urvattnade karaktärer som besitter noll personlighet, som mest bara placeras i scener för att de ska ha något att göra - snarare än att själva driva handlingen framåt när vampyrkrisen väl blir ett faktum. Det är en livlös historia som kantas av torr dialog och riktningslösa scener.

Väntan på blodiga vampyruppgörelser är lite väl lång, också. Jag kan uppskatta att filmmakaren tar sin tid för att hantera de många potentiella överlevarna och för att bygga ordentligt med atmosfär, men mina ögonlock fick verkligen kämpa under majoriteten av filmen. Det är en sömnigt berättad historia som saknar bett, där vampyrkonspirationen aldrig riktigt känns som en kris i Salem's Lot. Ibland lyser filmen till med några kusligt fotade sekvenser och det finns gott om blodsprutande underhållning mot filmens sista akt för den som söker lite mer traditionell vampyrslakt, men det är inte lätt att övertygas när det väl svingas lysande neonkors i samband med tveksamma CGI-effekter och den actionfyllda finalen gränsar till att vara direkt fånigt.

Salem's Lot är med andra ord en ordentligt utmärglad historia som saknar mycket av det emotionella djup som ju vanligtvis gör Stephen Kings skräckhistorier så fängslande. Filmen vet helt enkelt vad den vill förrän den hittar en mer bombastisk riktning mot dess sista tjugo minuter. Trots mödan som har lagts på det snygga småstadsmyset och lampskygga miljöer känns nya Salem's Lot alldeles för försiktig för att man ska bry sig om karaktärerna och har alldeles för lite nerv för att krypa under skinnet på en. Om man är ute efter en generisk vampyrhistoria lagom till Halloween kan denna nyversion förmodligen duga som lättsam underhållning, men om du är ute efter en fräsch och modern Dracula-tolkning är det bara att krypa tillbaka till kistan och invänta en bättre bokadaption. <strong>Salem's Lot får digital premiär på Max den tredje oktober.</em>