Shaft (Netflix)

Filmen:
Stereotyperna står som spön i backen när Shaft drar ut på nya rackartyg i den senaste i raden av trötta uppföljare tillhörande gamla avdammade filmvarumärken som ingen egentligen bad om. Förra sommaren var en ohelig syndaflod av fortsättningar eller nytolkningar, och detta året verkar inte bli mycket bättre med Men in Black International, Secret Life of Pets 2, Dark Phoenix, Child's Play, Toy Story 4 och Annabelle Comes Home som har eller kommer ha premiär under de närmaste veckorna.

Timothy Kevin Story är kanaljen som ligger bakom denna senaste reinkarnation av den klassiska 70-tals följetången och tillika tv-serie, och precis som i Shaft från 2000 så axlar Samuel L. Jackson huvudrollen som den rappkäftade privatdetektiven även i denna. Han får här sällskap av sin son som spelas av den charmige Jessie Usher. En ung man som dricker koffeinfritt kaffe, är pacifist och respekterar kvinnor. Samt till råga på allt arbetar som en data-analytiker för FBI.

Det är två totalt skilda definitioner av maskulinitet från helt olika tidsåldrar som nu möts och de står i stark kontrast till varandra, vilket också är tänkt att vara källan till mycket av komiken under den nästan två timmar långa speltiden. Som sagt, tänkt att vara. För här finns absolut något bra att göra utifrån dynamiken och olikheterna mellan de två, men istället väljer Kevin Story att fokusera på det gamla och uppvisar noll intresse av att göra en mer tidsenligt korrekt buddy-cop komedi.

Vi får här istället en smaklös, homofobisk och daterad historia som klär sig i förlegade könsroller och badar i rasism. Någonstans i mitten av gröten finns också en komiskt usel Scooby Doo liknande handling som involverar jakten på mördaren till en av Jessie Ushers (Shaft Juniors) pundar-vänner. Ska man som tittare bry sig? Det är svårt att avgöra mellan de slarvigt filmade actionscenerna, den icke-roliga humorn och en Samuel L. Jackson som mer än någonsin innan verkar gå på autopilot här. Inte ens Richard Roundtree själv räddar filmen utan förpassas här till rollen som en vis Yoda-liknande figur.

Man kan ställa sig själv frågan hur Shaft som karaktär och filmserie egentligen skulle kunna uppdateras för en modern tidsålder. Svaret på frågan kommer man dock inte finna här i Kevin Storys film som snarare fungerar som exempel på allt man inte bör göra. Jackson i sin roll är en orörlig relik som konsekvent gör narr av sin sons moderna synsätt på jämställdhet och vad en man bör och inte bör vara. Detta är regressiv smörja, exkrement, och en stark kandidat till att vara årets sämsta film. Tvi och fy skäms.