Sherlock Holmes

Filmen:
Jag gillar inte Guy Ritchie. Inte ett dugg. Han är regissören som är så upptagen med proppa sina gangster-filmer med så mycket konstlad attityd att allt annat blir lidande. Han är regissören som bryter mot så gott som alla dramaturgiska regler utan att ens verka känna till dem och han är framförallt regissören som gjorde Revolver... en av de sämsta filmerna jag sett.

Förutom Lock, Stock & Two Smoking Barrels (som fortfarande underhåller) är Sherlock Holmes Guy Ritchies bästa film. Manuset blir ibland spastiskt, ja. Det finns luckor både här-och-där, ja, och Robert Downey Jr. tramsar bort ett antal av nyckelscenerna med snudd på parodisk dialekt och ganska tröttsamt överspel. Ja! Trots detta är Sherlock Holmes intensiv, explosiv, rolig, ursnygg och spännande.

Många kommer såklart inte ens att se Sherlock Holmes. Många kommer inte att komma förbi det faktum att Rock 'n' Roll-Ritchie "förstört" Arthur Conan Doyles gamla mossiga detektiver. Den viktorianske, högfärdiga biskvi-gubben med nyborstad tweed-keps och pipa (i rik mahogny) är som bortblåst. Ritchies Sherlock är en tvångsneurotisk, glömsk och barnslig knäppgök som älskar karate, smutsiga kläder och krut. Han är så långt ifrån originalet som man kan komma.

Mig gör det inget. Jag har aldrig gillat Arthur Conan Doyles gamla böcker och inte de gamla filmerna heller. Ritchies respektlösa adaption är rolig på flertalet sätt och det rebelliska i att bara skita i så mycket av vad Holmes alltid stått för bidrar såklart till filmens helvilda ton.

Trots att jag helt klart gillade Sherlock Holmes kan jag inte rå för att känna att Robert Downey Jr aldrig borde haft något med den här filmen att göra. Jag gillar vanligtvis Downey (mycket) men här blir det bara fel. Hans tjocka (och påklistrat fejkade) London-dialekt känns ibland så grötigt tillgjord och så rytmiskt skev att det nästan blir parodiskt. Det är därför tur att han har en superb Jude Law vid sin sida som känns betydligt mer trovärdig som Watson.

I slutändan är dock Sherlock en klart godkänd actionrökare som underhåller på kungliga premisser.

Bilden:
Som vanligt i fallet Guy Ritchie är Sherlock Holmes dränkt i svärta och tunga skuggor. Kontrasten är uppdragen till max och det finns ett brusfilter som skapar en lite smutsig look. Allt detta är såklart avsiktligt och i symbios med filmens fräna ton fungerar det perfekt. I övrigt är detta en bra film på Blu-ray, kvalitetsmässigt. Bilden är helt fri från artefakter, banding och bleed och färgtonerna är jämna och framförallt snygga. Sherlock Holmes är ingen referensfilm, men bjuder på bra bild, rakt igenom.

Ljudet:
DTS-HD Master Audio 5.1-spåret är klart bättre än bildkvaliteten och briljerar med en ljuvlig dynamik. Tysta dialoger förvandlas på ett grisblink till skrikiga actionexplosioner och ljudmixen gör ett lysande jobb med att slita in publiken i Sherlocks bisarra vardag.

Extramaterialet:
Sherlock Holmes innehåller, för ovanlighetens skull, en hel del riktigt underhållande (och informativt) extramaterial. Bäst är funktionen som kallas Maximum Movie Mode där Guy Ritchie berättar om allt mellan och himmel och jord som rör inspelningen av filmen. Dokumentärkortisen "Sherlock Holmes: Reinvented" är också intressant och visar på hur teamet arbetade med sin egen adaption av Doyle's gamla tweed-älskare. I slutändan är detta en fullpackad utgåva där ingenting lämnats åt slumpen.