Shrek 2

Det animerade träsktrollet är tillbaka för ytterligare en omgång. Uppföljaren låter ingen tid gå till spillo utan rivstartar där första filmen slutar. Shrek och hans älskade Fiona har knappt hunnit komma tillbaka från sin smekmånad innan de blir bjudna till Fionas föräldrar, som råkar vara kung och drottning i Far Far Away-landet. Men när föräldrarna blir varse att det flyter grönt träskblod i deras svärsons ådror låter inte krigsförklaringen vänta på sig. Uppdraget att ta kål på Shrek tillfaller Mästerkatten i stövlarna, filmens i särklass skrattvänligaste karaktär. Annars bjuder Shrek 2 inte på mycket nytt. Det är fortfarande en hejdlös drift med gamla sagor som varvas med pikar riktade mot Disneys produktioner. Kvar finns även referenserna till diverse moderna filmer, håll till exempel utkik efter diskreta nickningar till Spindelmannen och Sagan om Ringen. Antonio Banderas, Mike Myers och resten av gänget som gör rösterna har gjort ett lysande jobb och ligger bakom mycket av tjusningen med det här sevärda animerade äventyret.

Dreamworks har använt samma animeringsteknik som de med sådan framgång nyttjade i första Shrek-filmen. Med tanke på hur livlöst och trist Polarexpressens storsatsning på verklighetstrogen 3D-animering visade sig bli är det befriande att se hur feldimensionerad och lekfullt gjord Shrek är. Charmigt till max är det också naturligtvis även om de hade kunnat hoppa över lite av den övertydliga sensmoralen om hur utseendet inte har någon betydelse och annat som mer hör hemma i Disney-produktioner. Men grönt fortsätter att vara skönt även om lite av nyhetens behag som präglade första filmen har försvunnit i och med Dreamworks ovilja att tillföra något nytt till sagan om träsktrollet och hans värld. Regissören Andrew Adamson fortsätter nu arbetet med filmatiseringen av en av mina favoritböcker från barndomen; Häxan och Lejonet. Filmen är tänkt att bli den första i en lång rad om landet Narnia och premiären väntas gå av stapeln i USA under slutet av 2005.