Solaris

Psykologen George Clooney skickas ut i universum för att undersöka underliga saker som händer på en avlägsen rymdstation. När han kommer dit så vill man inte riktigt berätta vad som händer och han tvingas själv nysta upp mysteriet. Dröm och verklighet flyter ihop.

Dom flesta andra recensenter sätter genast igång och jämföra denna film med den ryska filmatiseringen från sjuttiotalet eller, mer rättvist, Stanislaw Lems bok med samma namn. Men sånt skiter jag i. Överlag så är Solaris en väldigt välspelat, även av Clooney, och välkonstruerat psykdrama i rymdmiljö. Soderbergh, Hollywoods gunstling nummer ett, berättar i långsamt tempo och utan någon våldsam kameraföring. Men filmen har problem.

Soderbergh försöker vara Tarkowski men blir bara pretentiös. Soderbergh försöker vara europeisk, men det fungerar inte ända fram i ett amerikanskt sci fi-spektakel med George Clooney. Här hade det faktiskt fungerat bättre med mer schwung i regin och kameraarbetet.

Men Solaris är trots detta en film jag rekommenderar. Inledningen är ganska tråkig men sedan blir det berättelsen intressantare och allting mer genomtänkt. Det bästa är annars att om man inte uppskattar historien kan man njuta av den otroligt snygga scenografin och foto. Lite ytlig får man faktiskt vara.