Frank Hegevall (7 år) har längtat krampaktigt mycket efter Netflix nya serie om Segas laserblå långdistanssprinter. Orimligt mycket. Varje morgon i två veckors tid nu har han frågat exakt, precis samma sak. På samma sätt;
"Har Sonic Perajm kommit?"
Efter att ha svarat "inte ännu" 13 gånger på rad kunde jag under gårdagsmorgonen då äntligen byta mitt svar till ett glatt "Ja!" och sen dess har vi kikat, kikat och kikat lite till. För det är verkligen inget fel på Sonics nya äventyr inte. Och ser jag på Prime från en Sonic-älskande sjuårings perspektiv är det mest troligt det absolut bästa som någonsin gjorts.
Sonic Prime är rätt o slätt Netflix nya storsatsning där Segas hyperpopulära, till synes odödliga maskot hamnar i en helt ny slags trubbel. Den evige uslingen Dr. Eggman har pillat ihop en mackapär som gör att han kan nyttja Sonics extrema fart för att åsamka en jordbävning inuti berget som utgör grunden till Green Hill Zone och väl där, utvinna den mystiska Paradox Prisman (en slags gigantisk smaragd) för att med den i sin ägo möjliggöra tidsresande, bland annat. Eggmans mål är att förstöra Green Hill Zone samt förgöra Sonic och hans hjälpsamma kumpaner och med Prismans hjälp lyckas han ställa till med alla möjlig oreda. Lyckligtvis har Sonic både Knuckles, Amy samt Tails till sin hjälp och tillsammans reser de mellan tid och rum för att stoppa den korpulente ruskpricken från att permanent ödelägga Sonics hemvist.
På flera sätt än ett påminner Sonic Prime mig om de morgonprogram som jag älskade som liten parvel. Duck Tales, Darkwing Duck, Luftens hjältar, Turtles, Mask... Prime har samma typ av kvaliteter där den gemytliga stämningen och lättsamt putslustiga dialogen fungerar utmärkt för de åldrar som den producerats för. Detta är till skillnad från de hyperpåkostade spelfilmer som släppts ingen show för "alla åldrar" direkt utan mer superfokuserat på barn mellan låt säga 5-10 år, eller något i den stilen. Jag är därmed cirka 90 år för gammal, såklart, men har delvis sett på Prime genom min sons ögon och tagit in vad han sagt, likväl som att jag jämfört detta med mängder av andra barnprogram som jag gluttat på de senaste åren.
Prime är bra. Roligt, spännande, fartfyllt och mystiskt på ett sätt som Sonic inte riktigt varit under ganska lång tid. Jag gillar tidsresorna och alla de olika världarna vilket rent konceptuellt skapar mängder av variation och jag gillar både originalrösterna samt de svenska skådespelarna. Det går att kritisera animationen som känns en smula billig på vissa ställen men å andra sidan är detta en TV-serie och ingen långfilm och som jag nämnde för det tankarna till 80-tals-serierna som jag bänkade mig framför efter uppstigning (lördagar) som snorig sjuåring. Sonic har i allra högsta grad medverkat i betydligt sämre saker än detta.