Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Spaceman

Spaceman (Netflix)

Adam Sandler pratar med en rymdspindel i två timmar i Netflix udda science fiction-rulle...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Jakub Procházka (Adam Sandler) har sedan sina tuffa barndomsår drömt om att bli den allra första tjeckiska astronauten och en dag slår den drömmen äntligen in när han skickas ut på ett farligt solouppdrag för att undersöka en mystisk violettrosa dimma. Väl ute i rymden är det allt annat än en dröm och Jacub börjar förstå meningen med livet under sin ångestframkallande isolation, samtidigt som hans gravida fru Lenka (Carey Mulligan) förbereder sig för skilsmässa nere på jorden.

Spaceman är en flummig, men seriös psykologisk rymdresa som kretsar mer kring människans inre värld än rymdens mysterier, något vi redan har sett i omgångar sedan Tarkovskys ultraklassiker Solaris från 1972. Nu senast var det väl Brad Pitt som insåg sanningen med livet i spektakulära Ad Astra. Nu är det alltså Adam Sandlers tur att navelskåda och sköljas av kosmisk sinnesfrid, i vad som bäst kan beskrivas som en meditativ terapisession med en rymdspindel.

Ah, jag glömde visst nämna att Sandler också blir kompis med en kosmisk jättespindel kallad Hanuš med en förkärlek till hasselnötskräm. Är spindeln en riktig utomjording eller bara ett fantasifoster? Det kvittar, för Paul Danos åttabenade passagerare blir filmens största behållning när Johan Renck (Chernobyl) långsamt utforskar vad det innebär att vara mänsklig i en kall tom galax. Det är trivsamt och varmt, men det är lätthänt att koncentrationen svävar iväg i världsrymden när man väl börjar förstå vad de många konversationerna mellan man och spindel är på väg. För mig som slukar söligt filosofiska rymdodysséer passar mig detta som handen i handsken, men det är inte heller så djup som den först ger skymten av. Det blir mer pratigt och glittrigt än vad den blir tankeväckande, vilket jag egentligen hade hoppats få mer av med tanke på talangen bakom kameran.

Spaceman
På jakt efter rosa rymddamm inser Adam Sandlers tjeckiska kosmonaut att människor är mer än bara stjärnstoft...

Adam Sandler är ok i huvudrollen. Inte så där hårresande fantastisk som i Uncut Gems eller Punch-Drunk Love, eller så där överraskande stabil som i Hustle eller Spanglish. Han är helt klart duglig här, åtminstone tillräckligt bra för att inte distrahera från det faktum att Spaceman är ett existentiellt karaktärsdrama, och alltså inte en av Netflix många stendumma Sandler-komedier. Visuellt sett är den också spännande, där den där smyg-sovjetiska scenografin och den finstämda musiken verkligen lyckas få till en fängslande atmosfär i den klaustrofobiska stationskorridorerna. Men i slutändan är det inte mer än så: trivsam ytlighet.

Detta är en annons:

Spaceman är ett hyggligt rymddrama som inte besvärar tittaren med en massa sci fi-tekniska detaljer och finner snarare en slags tröst i snackigt mumbo jumbo under purpurrosa rymdmoln, men den hade samtidigt potential att blir mycket mer än så. Jag har inte läst Jaroslav Kalfařs bok som filmen har baserats på, men jag får känslan att man kan hämta mycket mer emotionellt djup i förlagan än filmen. Spaceman är värd din tid om du mest bara vill se Sandler gå i terapi med en söt jättespindel.

HQ
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Helt ok rymddrama som mest svävar bort...
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

5
Spaceman (Netflix)

Spaceman (Netflix)

FILMRECENSION. Skrivet av André Lamartine

Adam Sandler pratar med en rymdspindel i två timmar i Netflix udda science fiction-rulle...



Loading next content