Spioner är vi allihopa

Filmen:
Chevy Chase och Dan Aykroyd, två av 80-talets mest älskade komiker, spelar huvudrollerna i den här spionkomedin regisserad av John Landis. Chase är Emmett Fitz-Hume, en oseriös slarver som tagit sig in på regeringsbanan efter att hans pappa och farfar varit diplomater i USAs tjänst. Aykroyd är Austin Millbarge, en briljant kodknäckare och tekniker som arbetar djupt ner i en källare på Pentagon som någon slags reparatörsförman. Två skilda individer som efter ett provtillfälle där båda anklagas (med all rätt) för att ha fuskat sig igenom det hela tvingas arbeta tillsammans då regeringen skickar ut dem som lockbete på ett farligt uppdrag nära den ryska gränsen - allt för att dra bort fokus från de riktiga spionerna som man skickat ut på uppdrag.

Spioner är vi allihopa har många gånger svårt att bestämma sig för vilken genre den vill tillhöra. Det är som om Landis och grabbarna inte heller har någon koll. Ena stunden är den tramsig Chevy Chase-komedi med snabbpratande Aykroyd som rolig sidekick, medan den i andra stunder helt glömmer bort att vara humoristisk och istället framstår som en på tok för seriös spionthriller - där några högt uppsatta militärer medvetet är ute efter att starta ett krig mellan USA och Ryssland för att bevara "the American way of life".

Det är en slarvig balansgång som gör filmen väldigt ryckig. Ena stunden skrattar man gott, bara för att i andra ögonblick mest rycka på axlarna åt den påklistrade seriositeten som inte alls passar in i filmens atmosfär. Landis har alltid varit en ojämn regissör och det är här knappast någon av hans bästa filmer, ändå kan man inte låta bli att dra på smilbanden några gånger under filmens gång.

Chase och Aykroyd har ett bra samspel med varandra och gör det bästa av materialet (som Aykroyd själv varit med och skrivit). Roligast är det under deras hårda utbildning där en närmast parodisk instruktör utsätter dem för de mest vansinniga övningar som man kan tänka sig. Man skrattar gott åt allt det överdrivna som utspelar sig framför ens ögon. Mindre kul blir det när deras uppdrag väl drar igång och det hela börjar bli betydligt mer allvarsamt - samtidigt som man slänger in överdrivet tramsiga scener gång på gång. Som då Chase försöker lugna ner ett gäng pakistanier genom att ta fram en ordbok och säga frasen "Om ni låter mig leva, så får ni spela polo med min kompis huvud".

Det är en hemskt ojämn 80-talskomedi som tack vare Chase och Aykroyd (samt snyggingen tillika Aykroyds fru i verkliga livet: Donna Dixon) fungerar som en dussinfilm att avnjuta en kväll då det ändå inte går någonting vettigare på TV.

Bilden:
Nja, så mycket bättre än en vanlig DVD-film är tyvärr inte bildkvalitén i Spioner är vi allihopa, man har bättrat på kontrasten en aning och bjuder på en marginellt bättre skärpa än i tidigare utgåvor - men det är långt ifrån vad man förväntar sig av en BD-film år 2010. Här frodas störande brus, matta färger och hudtoner som antingen är för rödblommiga eller grådaskiga.

Äger du redan DVD-utgåvan finns därför ingen anledning att uppgradera.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 2.0 som lika gärna hade kunnat klassas som rent stereoljud. Här hittar man nämligen inga spår efter någonting som ens känns som DTS-ljud, det är burkigt och med lågt mixade dialoger som ofta överlappas dåligt av diverse bakgrundsljud. Ett par ögonblick chockerar en med kraftfullt ljud (som då raketen avfyras under filmens sluttamp), men i övrigt är det ett platt och tråkigt ljudspår som inte kommer imponera på någon.

Extramaterialet:
Inte ett jota.