Star Trek

Filmen:
Jag är inget stort fan av Star Trek. Jag har inte haft något Voyager eller Deep Space Nine-maraton och har inget som helst intresse av att göra det heller. Tv-serien ger jag inte mycket för. Jag har fortfarande inte kollat klart på ett enda avsnitt då jag helt enkelt inte står ut. Star Trek är för mig den tråkigaste av alla science-fiction-franchiser och har trots mer än 700 tv-avsnitt och 10 långfilmer passerat mig obemärkt förbi.

Men trots det är Star Trek en företeelse som aldrig bör underskattas. Horder med Trekkies klär fortfarande ut sig i fåniga latexdräkter på konvent runt om i världen och Hollywood har absolut inte glömt. Med Hollywoods idag hetaste regissör J. J. Abrams vid rodret tyckte Paramount att det var värt en summa motsvarande Lettlands statsbudget att göra långfilm nummer elva. Förväntningarna var skyhöga, även bland nyfikna icke-Trekkies, inklusive mig, som fick gåshud av den läckra filmtrailern.

I Star Trek har J. J. Abrams lyckats med det mesta. Filmen är både en uppvisning i det allra senaste i teknikväg och regi-magi på högsta nivå. Men samtidigt har han förvaltat arvet förvånansvärt väl. Det är lagom klyschigt utan att bli fånigt eller för nördigt. Jag måste verkligen berömma rollbesättningen. Chris Pine är som klippt och skuren för rollen som den rebelliske James T. Kirk. Den minst lika viktiga superrationella Spock spelas alldeles briljant av Zachary Quinto.

Senaste årens trend med omstart av filmserier verkar hålla i sig. Nyinspelningen av Star Trek utspelar sig till och med innan den uråldriga 60-talsserien vilket känns som rätt val. Det ger tittaren en chans att följa med från början och vi får följa besättningen på deras första uppdrag. Fast flirtarna med inbitna Trekkies saknas inte. Det enda jag har att anmärka på är den jobbiga ryssen men annars känns Star Trek som en riktigt fräsch nystart och jag längtar redan efter en fortsättning.

Hoppsan, kom du på att du inte har en Blu-ray-spelare? Antingen köper du en illa kvickt eller så läser du Annas recension av dvd-versionen.

Bilden:
Paramount tog verkligen i från fotsulorna när Star Trek skulle släppas på Blu-ray och vilket resultat det blev. Bildkvalitén överträffar allt hittills släppt på Blu-ray under 2009 och har satt måttstocken. Skärpan fallerar inte en enda gång och det ser ruskigt skarpt och detaljerat ut filmen igenom. Filmfotografen Daniel Mindel som även låg bakom Mission Impossible 3 bjuder på en visuell explosion utan dess like med framförallt mästerlig ljussättning och finurligt kameraarbete.

Hur noga jag än kollar kan jag inte heller se något brus eller andra skavanker. Färgpaletten är stundtals lite platt men det är helt i sin ordning. Primärerna är för det mesta perfekt balanserade och även hudtonerna ser naturliga ut. I rymden där största delen av filmen utspelar sig, typ. Är en ganska mörk plats och ställer stora krav på hanteringen av svärtan. Men med en hygglig tv-apparat eller projektor är det inga problem, för det kryllar av detaljer. Star Trek ser snuskigt bra ut på Blu-ray och förtjänar verkligen sin tia.

Ljudet:
Ni behöver inte vara oroliga. Star Trek låter minst lika bra som den ser ut. Jag minns redan då jag såg Star Trek på bio hur det skulle kunna låta hemma. lite mindre rum, lite mera bas. Mina förväntningar var höga och de infriades. Dolby TrueHD-spåret gör ett magnifikt jobb. Dynamiken och detaljerna i ljudmixen är riktigt bra.

Actionsenerna i rymden är något av det mäktigaste jag sett både bild och ljudmässigt. Fläskiga rymdskepp som är i luven på varandra är tufft. Phaserkanonerna låter precis som vi är vana vid och baslådan får en hel del att göra. LFE-spåret är ett kapitel för sig. Jag har inte haft så roligt i soffan sen Jango släppte sonic bombs i Star Wars - Klonerna anfaller för här dånar det och smäller för fulla muggar. Nästan så att jag ställde mig upp och vrålade i extas.

Extramaterialet:
Star Trek på Blu-ray levereras på två skivor där den första förutom filmen innehåller ett Star Trek-nostalgiskt kommentatorsspår med bland annat regissören J. J. Abrams och annat löst folk. På skiva nummer två ryms flera timmar dokumentärer som tar upp precis allt om filmen, ja allt. Dessutom i HD! Respekt.