Stay Alive

Det finns filmer som man av olika anledningar inte tycker om eller fastnar för. Sedan finns det en annan kategori av filmer som man inte ser riktigt lika ofta, framförallt inte nu för tiden. Det är den kategori som underskattar sin publik. Stay Alive tillhör den senare skaran och man tycks tro att spelare ska rusa till butikerna och biograferna för att se Stay Alive enbart för att handlingen kretsar kring ett TV-spel och för att man slänger in spelreferenser lite här och var. Att ha en sådan inställning till sin publik säger en hel del om ambitionsnivån och brist på respekt skulle jag vilja hävda även om regissören William Brent Bell säkert skulle bemöta ett sådant påstående med "Inga kommentarer" och räcka över numret till sin advokat.

Handlingen lyder som följer; ett gäng ungdomar i New Orleans får tag i ett illegalt spel, Stay Alive, som går ut på att hålla sig just levande. Och det är bäst att man verkligen ser till att inte bita i gräset, för skulle man råka dö i spelet så visar det sig att man även får ett oplanerat möte med liemannen några minuter senare i det verkliga livet. Så gamergänget minskar ganska omgående i storlek när folk börjar stryka med på exakt samma sätt som de gjorde i spelet. Den vanligaste varianten är att bli påkörd av en svart vagn som blodgrevinnan Elizabeth Báthory kommer körandes i, jo, samma Báthory som enligt legenden ska ha dödat över 600 kvinnor för att deras blod ska ha hjälpt henne att hålla sig ung och vacker (och jag trodde jag var fåfängd...).

Förutom att tokragga med TV-spelspubliken flirtar Stay Alive även lite med gothkulturen, bland annat genom att till exempel slänga in Fröken Báthory som jag redan nämnt men även miljöerna och attiraljerna i spelet andas lite gotik och skräckromantik. Vanligtvis brukar jag smälta som välgrillade marshmallows på en amerikansk barbequegrill så fort det vankas några milligram skräckromantik och midnattsdravel men här finner jag det mest irriterande, då förstår ni att det inte rör sig om någon vidare kvalitet från Stay Alives sida. Istället kännetecknas den av halvdana och flamsiga dialoger, mediokert skådespel, vimsigt skrivna karaktärer och iögonfallande förutsägbarhet. Att morden går till på exakt samma sätt som de först gjort i spelet gör ju att det inte blir någon vidare överraskningseffekt när det väl är dags för ett riktigt mord.

En annan sak som är en riktig betygssänkare när det rör sig om en skräckfilm av detta slaget är att Stay Alive är alldeles för oblodig, den är inte ens R-rated i USA vilket direkt resulterar i blinkande varningslampor hos alla oss morbida skräckfans som nästan mäter sevärdhet i mängden blodsdroppar. Att den är så pass oblodig som den är gör om inte annat att underhållningsvärdet inte hålls uppe tillräckligt mycket för att den ska bli intressant att ens slötitta på. Dessutom förstår jag inte vad som hände i datorrummet, titta på bilden här i mitten; specialeffekterna som CGI-Guden glömde.

Game Over? Jovars.

DVD-utgåvan finns det en del att säga om, framförallt hur idiotiskt det är att lägga en Director´s Cut som extramaterial istället för att lägga den på den ordinarie menyn. Eftersom jag hittade den oklippta Director´s cuten (som är cirka 15 minuter längre) först efter att jag sett den vanliga versionen så hade jag ingen som helst lust att titta på den också. Därför har jag inte sett den längre oklippta versionen, dock kan jag inte tänka mig att den skulle vara nämnvärt blodigare eller bättre på något sätt. Men tills nästa gång vore det betydligt mer praktiskt att placera den oklippta versionen så att man upptäcker den direkt och inte efter att man sett filmen. I övrigt medföljer det ett kommentarspår med regissörerna som jag var alldeles för lat för att lyssna på så ni får föreställa er vilka intelligenta saker som kan ha yppats.