Stoker

Filmen:
På sin 18-årsdag förlorar India (Mia Wasikowska) sin far i en bilolycka. Under begravningen dyker en släkting upp som India aldrig träffat tidigare. Han heter Charlie (Matthew Goode) och är Mias farbror. Han stannar kvar efter begravningen för att bo med Mia och hennes labila mamma Evelyn (Nicole Kidman.) Till en början är Mia väldigt avvaktande mot honom, men när det uppdagas att allting inte är som det ska med Charlie börjar hon plötsligt att ty sig till honom...

Stoker är sydkoreanska regissören Chan-wook Parks första engelskspråkiga film. Även om språket är nytt, skådeplatsen förflyttad till en amerikansk lantidyll och gamle Prison Break-hunken Wentworth Miller står för manuset så råder det inga tvivel om att det är mannen bakom Old Boy som sitter i regissörsstolen. Vi känner igen flera av filmens teman från Chan-wooks hämndtrilogi och fotot är lika oförskämt snyggt som vanligt. Stämningen är också stundtals härligt suggestiv och de tre huvudrollsinnehavarna gör alla ett bra jobb. I synnerhet gillar jag Norman Bates-vibbarna som Matthew Goode utstrålar i rollen som Charlie. Nicole Kidman spelar visserligen något rutinartat en kylig och känslomässigt labil person - en roll hon repriserat lite för ofta vid det här laget - men hon gör ändå en stabil insats.

Tyvärr tar de berömmande orden slut där. Så fort man börjar skrapa på ytan så märker man hur lite som finns därunder. Stoker är ett tekniskt mycket imponerande hantverk, men också helt substanslöst. Trots ämnen som incest och människans inneboende ondska och Chan-wooks känsla för atmosfär så mynnar handlingen till slut ändå bara ut i ett rätt ordinärt, meningslöst thrillerklimax. De där sköna Norman Bates-vibbarna jag nämnde ger vika för känslan av att jag tittar på en Talented Mr Ripley-kopia med viss David Lynch-kryddning. Jag saknar en riktig nerv i filmen och när den är slut sitter jag kvar med känslan av att de gångna 98 minuterna varit rätt... ja, meningslösa faktiskt. "Var det inte mer än såhär?", tänker jag.

Det känns som om Chan-wook Parks vision krockat med Hollywood-fabrikens. Här får vi den visuella delen vi är bortskämda med från hans tidigare filmer, men innehållsmässigt är det väldigt oorginellt och tomt. Jag hoppas att den gamle sydkoreanske kungregissören lyckas lägga vantarna på ett bättre manus inför nästa projekt. Jag är nyfiken på att se vad han kan åstadkomma med rätt grundmaterial därborta i USA. Stoker kommer jag nog däremot att ha glömt om en vecka.

Bilden:
Stoker är en riktigt läcker film i sig självt som självklart ser ännu finare ut på Blu-ray. Den är filmad på 35 mm film och har en nästan fläckfri digital 1080p/AVC-kodning. Jag säger "nästan" då man ibland (om man verkligen letar) märker av en viss digital restaurering. Men som sagt, då får man verkligen kika noga. Annars är bilden riktigt skarp och livfull och har utmärkt balanserade kontrastvärden och hudtoner.

Ljudet:
Ljuddesignen i Stoker är riktigt genomarbetad och alla dess små detaljer och nyanser kommer fram bra på skivans DTS HD Audi 5.1-spår. Trots att det förekommer väldigt mycket bakgrundsljud under filmens gång förblir dialogen väldigt klar och tydlig. Grymt bra ljudmix.

Extramaterialet:
Inget att höja på ögonbrynen åt. Vi får några bortklippta scener, en feature kallad "Stoker: A Filmmaker's journey", ett bildgalleri, lite bakom kulisserna-klipp och scener från röda mattan vid filmens premiärvisning.