Storage 24

Filmen:
Storyn är simpel. Det frånskilda paret Charlie och Sherry lyckas med konststycket att låsa in sig tillsammans med några vänner och en köttätande rymdvarelse i ett stort förrådskomplex. Lite drama uppstår och ganska snart börjar dom alla bli obekväma med varandras sällskap - inte minst med monstrets - som ihärdigt insisterar på att göra dom alla till en del av näringskedjan. Fråga mig inte hur, men av någon anledning så lyckas dom inte ta sig ut och det hela övergår i en kamp om överlevnad... eller flykt... eller nått...

När idioterna dessutom försöker ha ihjäl monstret genom att skjuta fyrverkerier på det så kulminerade mitt missnöje i ett gråtskrik-utbrott och jag stängde av och gick ut på balkongen för att elda upp skivan. Lyckligtvis så ter sig inte Blu-ray skivor särskilt lättantändliga och jag lyckades behärska mig när jag såg Petter och fastighetsskötarens manande fingrar framför mig. "Ajabaja Martin. Se klart filmen och skriv. Dessutom så får man inte elda på balkongen enligt föreningsstadgarna".

Kalkonen är regisserad av Johannes Roberts - en herre i sina bästa år som med fördel borde se över sitt karriärsval innan det blir försent. Efterfrågan på hans utmärkta förmåga att skala bort dramatik och förmedla känslan av intet är större i nån annan bransch. Storyn och manuset är skriven av Noel Clark, Davie Fairbanks och Marc Small. Jag tänkte först att det kanske rörde sig om någon sorts kupp i stil med när man lät schimpansen Pierre Brassau måla tavlor för att driva med kritikerna. Men jag kollade på Imdb.com och det är riktiga personer allihopa. Möjligt vis att Marc Small kan vara en apa, hans profil ser lite suspekt ut. Men Noel Clarke är i allra högsta grad en livslevande människa, hans spelar dessutom huvudrollen och har själv producerat kalaset.

Visst, jag kan köpa att dagens filmskapare verkar ha bristande kunskap i utomjordingars anatomi, då dom allt som oftast framställer dom med för få öron och utan snabel. Men när man presenterar vad som ser ut som en kinesisk piratkopia av en Alien/Predator-hybrid - då blir Martin väldigt arg. Men plagiat-monstret är långt ifrån det eländigaste med denna soppan. För det första så får man aldrig möjligheten att lära känna karaktärerna (inte för att jag egentligen vill när dom är så ointressanta), men jag kan på rak arm medge att jag känt mer för mördarsniglar som jag saltat i mammas trädgård när jag var liten (detta är givetvis inget jag ägnar mig åt längre - när någon ser) För det andra så har regissören ingen aning om hur man förmedlar och bygger upp spänning. Monstret ploppar upp lite varstans och knackar i väggarna och ventilationen. That's it liksom. Läskigt? Nej!

Den här typen av skräck har gjorts så många gånger och i så många konstellationer att man kan lika gärna låta bli om man inte har något extraordinärt att komma med. Storage 24 är inget annat än en riktig b-film om än maskerad med ett ganska tjusigt utformande. Och då syftar jag inte på miljöerna, då exakt hela filmen är inspelad i en studio, alternativt i Johannes Roberts föräldrars garage. Nej, jag syftar på sättet man har filmat på. Förvånansvärt ambitiöst faktiskt. Mycket närbilder, skakig handkamera och lite cool oskärpa lite här och var. Det gillar vi. Snyggt och lite sådär lagom modernt. Men annars så har jag inte särskilt mycket till övers för smörjan. Bottennapp!

Bilden:
Blu-ray-attributen är det dock inget fel på. Bra skärpa som står sig helt okej genom hela filmen. Snygg färgåtergivning och framförallt - ett snyggt bildspråk. Vi snackar inte referensklass direkt, men en helt okej utgåva från Universal som inte kommer göra någon besviken. Vid ett par enstaka tillfällen har man dock gjort ett charmigt försök på att animera en översiktsbild på Londons siluett, det ser ungefär ut som om gjort det gjorts i en grattis-app på en iPad. Storage 24 levereras på en rund och väldigt platt BD-50 i formatet 1.85:1 och upplösningen är 1080p.

Ljudet:
Ljudspåret levereras av en DTS-HD 5.1 Master Audio-mix, som känns en aning obalanserad ibland. Kontrasten mellan dialogerna och plötsliga ljud är vid några tillfällen helt tokig. Personligen så gillar jag när det krämar på plötsligt så man får hjärtat i halsgropen. Men här rör det sig nog snarare om någon tekniker som varit måndagstrött. I övrigt så är ljudspåret genomgående bra. Dialogerna är klara och tydliga, men ligger ibland lite väl lågt. Men helt klart ett godkänt ljudspår.

Extramaterialet:
Vid en första anblick så ser extramaterialet riktigt lovande ut. Över en timmes gott och blandat. Kommentarer från Noel Clarke och Johannes Roberts, borttagna scener, Behind the scenes och medarbetares videobloggar. Men det är verkligen, verkligen rakt igenom tråkigt. Jag brukar uppskatta extramaterialet men detta var inget skoj alls. Det finns särskilt en feature där man får lyssna på en tjej som tjatar om karaktärernas kläder i... alltså jag vet inte hur länge, men det kändes som en evighet... Omfattande, men tråkigt extramaterial.