Swing Vote
Övertydlig och allmänt misslyckad komedi om hur viktigt det är att rösta i presidentval
Låt se ifall du kan köpa det här absurda konceptet utan att drabbas av kraftigt illamående och lust att slå av filmen redan innan förtexterna rullat färdigt: presidentvalet pågår för fullt i USA, det är ett rekordjämnt val där det i slutändan är en enda röst som kommer att avgöra vem som vinner och vem som förlorar. Den rösten (som båda presidentkandidaterna så desperat är ute efter och därför startar en rövslickerikampanj för den ensamma väljaren) tillhör Bud, Kevin Costners karaktär som är en alkoholiserad nolla från den undre medelklassen vars 10-åriga dotter inte bara är betydligt smartare än han själv utan också fungerar som en kombinerad hemhjälp och ansvarsfull vuxen åt honom. Han bor i en risig husvagn, bär truckerkeps och lyssnar på countrymusik. Han är urtypen av en typisk amerikan från den undre medelklassen.
Det är klyscha på klyscha och den ena korkade scenen efter den andra. Swing Vote försöker vara både politisk satir och feel-goodfilm på samma gång - utan att lyckas med någotdera. Som politisk satir är den alldeles för snäll i sina skämt (det "elakaste" skämtet är väl hur republikanerna och demokraterna går tvärtemot sina riktiga ståndpunkter för att vinna Buds röst) och som feel-goodfilm är den mest bara pinsamt sentimental med relationen mellan Bud och hans dotter som den mest uppenbara katalysatorn. Ett exempel: hon kallar honom Bud istället för pappa ända fram till slutet, då har han äntligen lärt sig en del viktiga läxor och hans överdrivet smarta dotter kallar honom plötsligt för pappa. Pluttinuttigt till tusen, men också tröttsamt konstruerat och förutsägbart.
Karaktärerna är inte heller så mycket bättre även om nu skådespelarna sköter sig hyfsat på de flesta håll. Bud som i princip är en vandrande klyscha blir enormt påfrestande och tycks bara bli dummare för varje minut som går. När presidenten föreslår att han ska få ett arbete inom lobbybranschen, så frågar han "nu fattar jag inte riktigt, håller man på med att öppna dörrar på det jobbet eller?". Man vill bara ställa sig upp och skrika "Nej, Bud, lobbybranschen går inte ut på att öppna några förbannade dörrar" på ett sätt som skulle göra Gerald Butler och hans salivsprutande gapande i 300 rejält avundsjuk. Hans dotter Molly är dock ännu värre. En olidlig unge vars vuxna beteende visserligen känns ganska logiskt i sammanhanget, men hennes konstanta tjatande (inte sällan med gråt inkluderat) om hur viktigt det är att rösta och hur Bud är en hjälte i mångas ögon blir snabbt mer än olidligt.
Sen kommer förstås frågorna. På vilket sätt är egentligen Bud en hjälte? Alla som ser filmen fattar ju att presidentkandidaterna lovar guld och gröna skogar bara för att vinna Buds röst. Det är väl ingenting som säger att de kommer att hålla löftena om de nu vinner sin kampanj? Man ska vara väldigt, väldigt naiv för att köpa både den korkade historien och karaktärernas agerande.
Och budskapet som trycks upp i vårat ansikte flera gånger under filmens gång går liksom inte att missa ens om man anstränger sig. Att det är viktigt att rösta. Att det är en medborgerlig skyldighet. Att en enda röst kan göra skillnad. Swing Vote känns mest som ett misslyckat försök till reklam för att få folk att inse det viktiga i att de faktiskt går och röstar när det vankas presidentval och annat väsentligt, men istället för att göra det på ett bra sätt, så känns det lite som att man dumförklarar alla genom att på ett sjukt övertydligt sätt visa att en enda röst kan göra skillnad.
Swing Vote har ett par smålustiga scener (när Bud får se en bevakningsfilm från hans arbete där han smygdricker öl på arbetstid är briljant) och trots att karaktären i sig är bedrövlig, så gör Kevin Costner ändå en av hans bästa roller på mycket länge. Även Dennis Hopper och Kelsey Grammer gör fina insatser som de två presidentkandidaterna. Men det hjälper föga. I slutändan är Swing Vote ändå bara en övertydlig, översentimental och idiotisk film som varken engagerar eller intresserar.
Men det är ju åtminstone sant det där om att en röst faktiskt gör skillnad. Min betygs-4:a drog just ner snittet på IMDB-betyget ytterligare ett snäpp.




