Teeth

När Steven Spielberg bjöd filmvärlden på sin skräckfilm Hajen var det många vettskrämda personer som slutade upp med att bada. Förmodligen för att de hörde John Williams skrämmande musik varje gång de såg en vattenpöl och således inbillade sig att det måste finnas hajar även där. Det om något är ett tecken på en films kvalitéer på skrämselfronten. Den relativt nya skräckkomedin Teeth kommer kanske inte att ha riktigt så stor inverkan på tittarna - men någonting säger mig att folk kommer att ta det lite lugnt med vissa aktiviteter åtminstone några dagar efter titten.

Så Teeth handlar också om skräckinjagande hajar? Inte direkt. Den handlar om en ung tjej vid namn Dawn som dras med det mindre smickrande syndromet "Vagina Dentata": en mutation som gjort att hon fötts med tänder i vaginan. Det är en defekt som inte haft så stor inverkan på Dawn eftersom hon är väldigt religiös och menar på att oskulden ska hållas på tills man såsmåningom gifter sig. Problem uppstår dock då vissa killar inte vill respektera hennes kyskhet och helt enkelt prövar att parkera sina lemmar i henne. Något de självklart kommer att få ångra bittert.

Snipp. Snapp. Så var snoppen slut. Teeth är fylld av grisiga scener där Faiths underliv helt enkelt knipsar av manliga lemmar komplett med snaskiga specialeffekter som får det att vrida sig i våra kroppar och lämna efter sig ett extremt plågat ansiktsuttryck där man liksom håller sig för familjejuvelerna samtidigt som man utbrister ett "aaaaaaj". Det är plågsamt att bevittna och även om nu killarna förtjänar behandlingen på grund av sina grottmänniskoageranden gentemot Dawn och hennes vilja, så är det tunga scener att ta sig igenom.

Men att kalla den här för "värre än både Saw och Hostel" som en recensent nu gjort på filmens baksida känns lite överdrivet. Ganska jättemycket överdrivet till och med. Könsklipparscenerna är förvisso brutala, men i övrigt är Teeth en film som mer handlar om känslor än grafiskt våld. Större delen av tiden ägnas nämligen åt Dawn och hennes stillsamma funderingar kring det sexuella uppvaknandet, hennes tro och problem med familjen. Det är tänkvärda, men också rätt så sövande ögonblick där Dawn spelas suveränt av Jess Weixler (som nog kommer ha svårt att få uppvaktning efter denna film) som ger henne en väldigt skör och oskyldig framtoning. Omvandlingen till en slags sexuell hämnare i andra hälften av filmen känns dock inte lika gedigen och Weixler avslutar rätt blekt, tyvärr.

Hon är dock ändå den som gör bäst ifrån sett till hela filmen. I biroller syns bland annat Michael Jackson look-a-liken John Hensley (från Nip/Tuck) och Twin Peaks-bekantingen Lenny Von Dohlen. Men vid sidan av Weixler är det ingen som riktigt glänser i sina prestationer.

Teeth är trots sitt minst sagt udda koncept (vad har egentligen Jason, Freddy och de andra skräckfilmsmördarna att sätta emot en tjej som har tänder i sitt underliv?) ingen bra film. Den är långdragen, fylld av jobbiga scener där man pratar om vikten av kyskhet och att glädja sin gud samt en konstig tonförändring då könsklippandet påbörjas. Pluspoäng ges till en ganska charmig regi och ett riktigt snyggt foto, men det räcker tyvärr inte för att rädda betyget till något högre än en ganska så svag 4:a.

DVD:n från Noble håller hyfsad kvalité med en bild som med undantag för viss smuts på sina håll är både skarp och begåvad med fina färger. Ljudmässigt är det rätt standard med ett förvånansvärt burkigt surroundljud som inte alls imponerar på hemmabioutrustningen eller mig som tittare.