Terminator: Salvation

Filmen:
Fjärde installationen av Terminator har blivit ganska rejält utskälld och fått en del stryk. Inte speciellt märkligt med tanke på den tunga axelbörda som ligger där då de första filmerna med lite god vilja kan sägas ha varit banbrytande i actiongenren. Jag klev själv ut från biografen med en känsla av besvikelse. Borta var den avväpnande humorn, det för James Cameron så patenterade isblåa fotot och känslan av en riktig popcorngenomkörare á la 80-tal. Istället så är Terminator: Salvation en riktig dystopi där stämningen sätts från första scenerna.

Vi träffar Marcus Wright, en morddömd fånge som väntar på att avrättas. Efter lite påtryckningar bestämmer han sig för att donera sin kropp till aningen dunkel forskning och i den vetskapen så avrättas han sedan. I en annan del av Köping, f´låt..., många år senare så kämpar spillrorna av motståndsrörelsen mot maskinerna. Judgement Day har passerat och maskinerna har hela tiden nya uppgraderingar som försvårar för kvarvarande människor. Deras senaste überfluga är en T-800 som förutspås bli slutet på mänskligheten.

Mitt i kaoset så har John Connor befälet och väntar på att stridslyckan ska vända på något mirakulösa sätt. Då dyker Marcus upp, ovetandes om vad som har hänt i världen under hans frånvaro. En viss Kyle Reese tar sig an Marcus och till slut så leder vägarna till John Connor och framförallt; den snygga Blair vars tuffa attityd får Marcus på fall.

Terminator: Salvation har ett par givna höjdpunkter, framförallt är det gåshudsvarning när John ropar ut "This is John Connor..." över radion. Sedan är det förstås en kul kuriosabonus att få se Kyle Reese som ung. Arnolds cameo går väl även den under epitetet kul bonus. Som jag nämnde i inledningen känns det inte riktigt som en Terminator-film av den gamla skolan. Istället är det en hårdare och mer kompromisslös variant i dystra färgskalor och en tät regi. Vi snackar tung action och minimalt med finlir. Och det är väl förvisso i sin ordning men det gör även att det blir som vilken nutida actionfilm som helst vilket känns lite trist med tanke på Terminator-arvet. Det är en uppföljare lite för uppföljandets skull för någon egentlig funktion eller tomrum är jag inte alls övertygad om att den fyller.

Så har vi då skådespelet. Christian Bale har ju axlat rollen som John Connor och drar man sig svordomsutbrottet mot en stackars medarbetare som toppade löpsedlarna för ett år sedan till minnes så är det ju ganska uppenbart att han brinner för sin uppgift. Eller så kan man ju helt enkelt tolka det som att Bale är en bindgalen diva. Oavsett vilket så känns Bale funktionell och gör en stabil insats. Sam Worthington är alltid duktig och det här är inget undantag. Jag ställer mig dock lite frågandes till Helena Bonham Carters insats, duktig aktris men alldeles för obetydlig roll.

Regissören McG är fast besluten att löpa linan ut och femte filmen beräknas anlända till biograferna 2011. Och varför inte, fjärde filmen var trots allt bättre än 3:an. Jag kan tänka mig lite mer röj med John Connor.

Bilden:
Sony-utgåvan är i 1080p 2.40:1 widescreen och bjuder på en utomordentligt fin bild. Trots avsaknaden av färger i foto är det en levande och väldigt detaljrik bild som dunkas upp. Närbilderna på ansiktena är snudd på obehagligt detaljerade där man nästan kommer innanför huden. Den sönderbombade landskapet med alla ruiner och halvraserade hus har tydliga konturer och krigskänslan är så gott som total. Det är en oerhört kompetent bildtransfer som snuddar på toppbetyg och tillsammans med Star Trek bland det bästa jag har sett i år.

Ljudet:
DTS-HD MA-spåret är så överdådigt superbt att jag nästan fick stänga av för att inte riskera framtida tinnitus. Basen är oerhört finstämd vilket gör att det inte bara låter högt och tungt utan även ger en mer komplex ljudbild. Samtliga kanaler är kristallklara och skär igenom rummet vilket gör skottlossningarna till ren eufori att lyssna på. Alla maskinella ljud och fordon låter sanslöst maffiga och överträffar sig själv genom hela filmen. Definitivt referensmaterial och något ni behöver uppleva med egna öron.

Extramaterialet:
Det finns ganska gott om bra extramaterial, bland annat vanliga bakom kulisserna-inslag och sekvenser där de går igenom scener i detalj. Det mest spännande är annars MovieIQ, en funktion som gör att du via din fjärrkontroll kan klicka din fram till massa material om en viss scen. Informationen dyker sedan upp på skärmen direkt. För de som har BD-live går det utmärkt att koppla upp sig och chatta och få tillgång till mer filmaterial. Filmbolaget kallar det gärna "interaktivt" och det är väl mycket möjligt att vi kommer få se mer av det på utgåvorna framöver. Sägas kan också att utgåvan ger en möjlighet att välja att se Director´s cut:en som är några minuter längre än bioversionen.