The Beguiled

Filmen:
Jag har ett litet märkligt förhållande med Sofia Coppola, då hennes filmer senaste tiden har varierat kraftigt i kvalitet. Lost in Translation står sig som en av mina absoluta favoritfilmer genom alla tider, men efter det har hon väl knappast levererat liknande stordåd. Somewhere var en ganska mysig och fin film om en avdankad Hollywoodskådespelare som träffade rätt på många punkter. Men som även drev omkring rätt planlöst utan att direkt berätta någonting.

The Beguiled är däremot ett steg i rätt riktning, och en film som verkligen lyckades med att beröra mig, fast kanske inte på det sättet jag först hade trott. Vi får följa en grupp med kvinnor på ett enormt gods någonstans nere i den amerikanska södern under inbördeskriget. En nordstatssoldat spelad av Colin Farrell deserterar från sitt slagfält och beger sig in i skogarna för att söka skydd, där han stöter på en ung flicka som är boende på godset. Sagt och gjort så blir han omhändertagen av kvinnorna där, och får besked om att han måste ge sig av så fort hans sår har läkt. Tiden går dock och soldaten är väl inte direkt sugen på att återvända till kriget, och gör allt i sin makt för att förföra de olika kvinnorna en och en i hemlighet, i hopp om att de alla ska lägga in något typ av veto för att få honom kvar på godset. Planen tar minst sagt ett par underliga vändningar, och mer än så vill jag inte avslöja om premissen som faktiskt överraskade mig rejält ett par gånger.

Det vore fel att beskriva The Beguiled som en regelrätt thriller, det är i mångt och mycket ett kostymdrama som råkar ha inslag av spännande element. Hela tiden finns det en risk att Colin Farrells karaktär ska bli upptäckt med sina märkliga tillvägagångssätt kring att förföra kvinnorna. Filmen innehåller även en del grafiskt våldsamma scener som verkligen fick mig att titta bort i avsky. The Beguiled har inledningsvis ett rätt lunkande tempo som sedan får rejält med fart under den andra akten i och med att konflikten trappas upp. Jag var hela tiden investerad i karaktärerna, och jag måste slå ett slag för Nicole Kidman och Kirsten Dunst, som båda gör mycket bra insatser. Farrell är även han övertygande, men det kan angränsa till överspel stundtals, vilket tar mig ut ur upplevelsen en aning.

Något som jag finner intressant med The Beguiled är att en stor del av filmen utspelar sig i mörker, och att filma i mörker är ju som vi alla vet ett rent helvete. Detta har man löst genom att lysa upp scenerna med levande ljus, vilket skapar en otroligt atmosfärisk känsla. Greppet är självklart ingenting nytt, och det känns igen från exempelvis Stanley Kubricks Barry Lyndon som också använde riktiga ljus för att bygga upp en atmosfär. Den övergripande visuella presentationen i The Beguiled är inget annat än utsökt, men jag kan emellanåt få känslan över att man valt att ta med vissa sekvenser bara för att de är snygga, och inte för att de för berättelsen vidare.

På många sätt är The Beguiled en återgång till det som gör Sofia Coppola till en bra regissör, att våga lägga ett fåtal karaktärer i centrum för narrativet, och inte fokusera på omständigheterna så mycket. Filmen känns fokuserad förutom vid ett fåtal scener som mest fungerar som utfyllnad. Samtliga skådespelare gör väldigt bra ifrån sig, och tonen i filmen vandrar hela tiden mellan det vackra och hemska. Nu hoppas jag bara att Coppola inte går tillbaka i ännu en svacka, utan faktiskt fortsätter med det hon är bäst på.

Bilden:
The Beguiled är faktiskt filmad helt på analogt vis, och det bidrar till att skapa en mer autentisk upplevelse. Detaljerna är fina och de mörka scenerna är helt makalöst ljussatta med levande ljus. Svärtan sitter där den ska och hudtonerna känns naturliga. Överlag en väldigt imponerande utgåva. Filmen har formatet 1.66:1.

Ljudet:
DTS-HD Master Audio 5.1-spåret består till mestadel av dialog och atmosfärljud. Spåret använder sig på ett bra sätt av alla högtalare för att bygga en övertygande ljudmatta som imponerar rejält. Det finns även en del effektljud som beskriver kriget i bakgrunden, som bidrar till att höja atmosfären.

Extramaterialet:
Här var det ganska skralt dessvärre. En väldigt kort dokumentär som visar lite av kulisserna, men inte mycket mer än så.