The Children

Filmen:
"Hjälp, ett gäng med elaka snorungar springer omkring och tar död på folk, vad ska vi göra?" - ingenting tydligen, eller ja, möjligtvis skrika lite och springa omkring som fån utan att tänka på att småbarn har väldigt låg tyngdpunkt och att ett välriktat slag skulle kunna lugna ner situationen avsevärt. Men man slår ju inte barn, inte ens när fanskapen svingar livsfarliga verktyg mot en och gör allt i sin makt för att ta död på föräldrarna, det är politiskt inkorrekt och hela kärnan i skrämseln i Tom Shanklands lama rysare The Children.

Här blir ett gäng med föräldrar indragna i en mardröm när deras ungar mitt under ett julfirande i ett stort hus mitt i ingenstans börjar mörda folk till höger och vänster. Elaka ungar kan vara läskiga som bara den, det visade man om inte annat i Omen-filmerna och The Good Son från -93 där Macaulay "Ensam Hemma" Culkin gav ondskan ett ansikte. Här är det dock bara skrattretande dåligt på alla sätt och vis.

Se, men inte röra verkar vara nyckelorden i föräldrarnas agerande i filmen. Man ser på när ungjävlarna gör hemska saker och istället för att direkt göra något åt situationen, så verkar man hoppas på att saker och ting ska vända snart och att småttingarna ska gå tillbaka till att vara rara och oskyldiga. "Oj, min unge viftar med en kniv mot mig, han leker säkert bara. Aj, han högg mig, vad gulligt".

Det blir ganska snabbt olidligt tjatigt/idiotiskt/uruselt och man kommer på sig själv med att skrika ut både svordomar och andra olämpliga ord i TV-soffan riktade till karaktärerna. Ändå står det citat om "Årets rysare" och "Obeveklig, rå skräck" på filmfodralet.

Skitsnack säger jag och utnämner härmed The Children till årets sämsta rysare. Tom Shankland regisserar filmen med samma finess som en blind sexåring. Han klipper sönder massor av scener med ett frenetiskt klippande som gör scenerna både röriga och svåra att hänga med i. Här finns ingen skrämsel, här finns ingen spänning och här finns inte en enda bra skådespelarinsats så långt ögat kan nå. Barnskådisarna är fruktansvärda och de vuxna aktörerna är bara snäppet mindre talanglösa i den här soppan där Shankland så desperat försöker krama ut någon läskigt.

Det kommer en twist också. Den är så korkad och billig att man knappt tror sina ögon.

Bilden:
Bilden i The Children är platt och livlös med tråkiga och urvattnade färgåtergivningar, en grådaskig svärta som aldrig hittar fram till de svarta tonerna och en högst medelmåttig skärpa som bara bitvis glänser till med något som skulle kunna misstas för Blu-raykvalité. Det här påminner mer om en medioker DVD-film än en BD-transfer och det är självklart inget som kan räknas som något positivt.

Bilden är kodad i VC-1 och har formatet 1.85:1.

Ljudet:
Samma sak här. DTS-HD Master Audio 5.1-spåret som inkluderats låter pinsamt likt ett DVD-dito med burkigt och ganska skränigt ljud. Surrounden är på tok för lågt mixat och riktningsdetaljerna känns aldrig någonsin trovärdiga, utan väldigt slumpmässiga med hoppeffekter som smäller till lite då och då från olika håll. Basen vaknar inte till liv mer än vid några enstaka tillfällen och dialogerna låter bitvis som om dem spelats in med en liten bandspelare. Underkänt så det skriker om det.

Extramaterialet:
Gudskelov ingenting.