Filmen:
Jag gillade Dark Knight när jag såg den på bio. Punkt slut. Visst, jag var inte orgasmisk, jag pratade inte om Christopher Nolans senaste i termer som "mästerverk", men jag gillade den. Tillsammans med Iron Man och nya Hulk-rullen innebär Dark Knight ett rejält uppsving för hela seriehjälte-genren. Eller subgenren, kanske man ska kalla den.
Nolan är en smart katt. Han vet hur man lockar alla in till biograferna. Inte bara de inbitna serienördarna eller de actiontörstande mobilgrabbarna. Alla. Receptet på den enorma framgång som Dark Knight rönt är i sin grundform rätt enkelt. Skölj bort den mest matiné-doftande och lättsinniga serietidningstematiken. Rensa undan glättig tusch-yta och enkel symbolik och strö istället över tungrodd noir-estetik, täta thriller-twistar och komplexa och karismatiska karaktärer framförda av pålitliga storskådisar. Nolan gjorde helt rätt. Medan Fantastiska Fyran rände runt och ruskade tupp i Barnens Hus-doftande kalsipper och Spider-Man battlade tufft mot ljusbrun grus-gubbe, bestämde sig regissören bakom Memento att göra Batman ännu mörkare. Ännu mer vuxen. Ännu mer våldsam.
Framförallt lockade detta all den publik som tidigare undvikit många av filmatiseringarna av främst Marvels hjältar. Alla ville se Batman för att den "kändes som en riktig film". Som en "mogen" film, och ingenting innehållande haj-sprej, pantalonger eller gröna gubbar.
På samma gång har Nolan varit smart i sin utformning av storyn i Dark Knight och inte förrått seriefantasterna, åtminstone inte allt för mycket. Här blandas story-element från The Killng Joke, The Long Halloween och Millers epos The Dark Knight Returns. Jokern är tillbaka, Gotham är en modern stad efter alla Burtons 30-talsdoftande kulissstäder, och Batman är en verklig karaktär med våndor, smärta och samvetskval. Precis som vem som helst.
Jag gillar den mörka tonen. Jag älskar utseendet på produktionsdesignen och det ruskiga tempot. Jag gillar också filmens storslagna omfattning och det täta skådespeleriet från Gary Oldman. Det jag gillar allra mest med Dark Knight är dock inte Batman himself, eller Morgan Freeman gaggiga karaktär Lucius. Nej, det är Jokern, gestaltad (som du redan vet) av den avlidne Heath Ledger. Heaths sista roll som den psykotiska massmördaren är en av de bästa på många år, och ett "film-psycho" som jag placerar på samma höga piedestal som Anthony Hopkins hungriga fängelsekund, eller Javier Bardems iskalle avlivare.
Ledgers starkaste scener, då han slickar sin ansiktsprotes, blottar sina cheddar-färgade gaddar och stryker sitt mörkgröna hår är inget annat än fantastiska och det är ibland svårt att se Batman i all den stjärnglans som Jokern avger.
I samma andetag ska också sägas att jag fortfarande inte riktigt tycker att Bale passar som Gothams mörke riddare. Visst, enligt Frank Miller, har Batman en "bat voice" när han är klädd i dräkt, och det kan jag till viss del köpa. Men Bale överdriver detta bajsnödiga väsande så till den milda grad att han direkt pajar vissa scener, speciellt de då Ledger inte finns där för att rädda honom från att drunkna i sitt frivilliga underbett.
Jag har heller inget till övers för de scener i Dark Knight då Batman gått och blivit Inspector Gadget, och röjer runt med prylar värre än självaste James Bond. När han skjuter en ballong i Hong-Kong för att lifta hem med ett förbiflygande plan, då suckar jag. När han använder ljusblå FPS-ögon och zoomar in alla mobiltelefoner i hela Gotham för att nyttja sin hemmabyggda "super-sonar" begraver jag huvudet i händerna. De här delarna av Dark Knight drar definitivt ned betyget då de inte bara känns larviga och malplacerade, utan heller inte har någonting att göra med Batman eller de serier han figurerat i.
I övrigt är Blu-ray-releasen av Dark Knight är lika efterlängtad som den är svulstig. Warner har satsat allt krut på denna maffiga 2-disc-utgåva och det märks tydligt att detta är en påkostad transfer av tidernas största, omedelbara, bio-succé. För det small bara till i somras då Dark Knight gick upp på biografer runt om i hela världen. Det tog Dark Knight 22 timmar att spela in 450 miljoner kronor. Därmed slog den Titanic, Spider-Man 2 och Pirates of the Carribean: Död mans kista.
Bilden:
Som sagt; det märks att Warner tagit i från tårna här. Bilden är fläckfri, helt utan brus eller grynighet och tillstymmelse till bildartefakter eller komprimeringsspår går helt enkelt inte att finna. Vinner gör även bilden beträffande svärtan som är briljant rakt igenom. I samband med en mycket jämn och naturlig kontrast samt goda färger är detta en av Warners bästa transfers. Vad som däremot förstör illusionen av den perfekta Blu-ray-bilden och drar ned bildbetyget till en halvblek sjua, är det faktum att Dark Knight Levereras i en variabel ratio. Något som känns helt sjukt korkat.
Dark Knight filmades (som så många andra av dagens storfilmer) med två olika typer av film. Nolan bestämde sig tidigt för att använda Imax-kameror till många av filmens större scener vilket genererat en ovanlig bildratio på 1.78:1. Ungefär hälften av filmen presenteras här i det formatet medan andra halvan levereras i formatet 2.40:1.
Detta hade fungerat smärtfritt om det hade varit första halvan av filmen som hade filmats med Imax, och den senare med mer traditionell super 35-film. Så är dock inte fallet. I Dark Knight är det ibland så illa att varannan scen presenteras i 2.40:1 medan varannan visas i Imax-ration. Detta innebär att man har en bred, tjock svart kant uppe och nere i bilden som poppar upp, dyker ned, poppar upp och försvinner, likt ett ettrigt bildspel.
Jag hade faktiskt problem att koncentrera mig på filmen under långa stunder på grund av dessa ratio-hopp. Och därför måste betyget dras ned från en stark nia till en svag sjua.
Ljudet:
Medan bilden fick sig en redig hurvel, är det svårt att hitta något att klaga på när det kommer till ljudet. Dark Knight är för min del topp-3 rent ljudmässigt när det gäller Blu-ray, och det säger faktiskt mer än du tror. Detta är en fröjd för öronen och det är spännande att höra hur Warner lekt med ljuddesignen för att skapa en film som överraskar rent ljudmässigt - och bjuder på sinnessjukt bra dynamik. Dolby TrueHD 5.1 är proppat med subtil tonsättning, underbar användning av basarna samt smart mixning med stundtals läskiga häftiga surround-effekter.
Scenen då Batman jagar Jokern med Batmobilen, medan Jokern kör stulen långtradare på Gothams gator - är inget annat än häpnadsväckande och är en av de scenerna som vi kommer att nöta ganska hårt här på redaktionen med vår nyligen uppdaterade ljudrigg.
Extramaterialet:
Dark Knight levereras på två Blu-ray-skivor och bara en sådan sak fick mig att skratta nervöst inför den här delen av recensionen. Jag trodde definitivt att detta skulle kännas som den ultimata utgåvan av Nolans storfilm, men efter att ha kikat igenom de tre dokumentärerna som finns med (alla i 1080p) är jag säker på att det finns mer. Visst, jag får reda på massvis om filmen i featuretten kallad "Focus Points" men de andra två snuttarna känns innehållslöst ytliga och kräver spolning, ganska regelbundet dessutom. Extramaterialet här är sannerligen inte uselt, men heller inget att direkt hurra för.