The Eagle

Filmen:
Ibland önskar jag att våra filmrecensioner kunde bestå enbart av korta ljudklipp som berättar allt ni behöver veta. I så fall skulle The Eagle lätt kunna beskrivas med ett rungande "njaaa". För det är den känslan man får när man tittar på Kevin Macdonalds tolkning av den gamla romerska legenden om nionde legionen som försvann under ett uppdrag i Storbritannien. Channing Tatum spelar huvudrollen som romaren Marcus Flavius Aquila, en befälhavare vars pappa ledde den nionde legionen. Tillsammans med den keltiska slaven Esca ger sig Marcus ut på en farlig resa i det brittiska höglandet för att rentvå familjenamnet genom att hämta tillbaka en guldstaty som försvann tillsammans med legionen.

The Eagle vill så gärna vara en storslagen berättelse om hur det var på den gamla goda tiden. Ändå känns det mest som att titta på en komedi fylld av oavsiktlig komik. Här finns bland annat grönmålade vildar med tuppkam som ska föreställa folk från Skottland, men som känns hämtade från planeten Pandora i Avatar. Historiskt korrekt? Inte det minsta. Man popcornifierar historien genom att krydda till det lite extra. Tydligaste exemplet är just vildarna som ser allt annat än skotska (eller keltiska) ut. De springer snabbare än hästar och spårar bättre än hundar, men lyckas ändå inte rå på ett gäng med pensionerade romare - trots att de är ungefär tre gånger så många till antalet och ungefär hälften så gamla.

Macdonald som tidigare mest sysslat med dokumentärer och dramafilmer (den hyllade The Last King of Scotland) känns inte alls hemma i actionscenerna. Han förlitar sig på snabba klipp och närbilder som många andra filmskapare gör idag, men genom att tillämpa den tekniken blir striderna oftast grötiga och svåra att få grepp om. Han lyckas lite bättre i de lugnare scenerna. Men där faller det istället på det eländiga manuset och de oengagerade skådespelarna som osar av intrycket att de bara medverkar för att kunna betala sina räkningar. Donald Sutherland hade man uppenbarligen bara råd att ha med i ett fåtal scener. Det känns som den enda logiska förklaringen till varför karln liksom försvinner halvvägs in i filmen.

Annars är det mest manuset man funderar över. Det känns lite som att titta på en film som spelats in med det första utkastet till ett manus där man inte alls ödslat tid med att göra välbehövliga ändringar. Varför envisas med att försöka vinna trovärdighet genom att låta vildarna prata med deras modersmål när alla romarna i filmen antingen har en amerikansk eller brittisk accent? Varför ha med en massa träiga tillbakablickar som inte leder någonvart och känns som hämtade ur Våra Bästa År med sitt skimrande filter som lagts på för att göra scenerna drömlika? Varför ändras tonen plötsligt mot slutet av filmen då det delas ut en high-five (!) och en ostig replik som hämtad ur en buddyfilm från 80-talet?

The Eagle är en ytterst medioker film där det mest positiva är att Tatum äntligen visar att han har fler än två ansiktsuttryck att använda sig av. Här bjuder han på hela tre stycken. Arg, plågad och glad. Märkligt nog ser alla tre snudd på likadana ut.

Bilden:
Här bjuds på en härligt filmisk bild med mjuka färger som pendlar snyggt mellan grådaskiga omgivningar och inbjudande interiörer. Skärpan är bra, om än inte särskilt märkvärdig jämfört med andra BD-rullar på marknaden. Hudtonerna känns naturliga och svärtan är riktigt bra genom hela filmen. Ett störande brus dyker upp i några scener och är bildens enda riktigt negativa inslag.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.35:1.

Ljudet:
DTS-HD Master Audio 5.1-spår som inte bara bjuder på massiva välmixade svärdsfajter med svoooschande svärdsklingor och plågoskrik från karaktärer som haft oturen att befinna sig på fel sida om tillhygget, utan också en hel uppsjö av läckert subtila surroundeffekter i filmens lugnare ögonblick. Dialogerna är bra uppfångade genom hela filmen, medan musiken känns lite fladdrig med ett par stunder då nivåerna slår över och det hela blir för högt/skramligt för sitt eget bästa.

Extramaterialet:
Ingenting.