The Furious är titeln. Det sammanfattar innehållet ganska bra. Snubbar som är sura på varandra av giltiga skäl. Nä, nu förenklade vi det väl mycket. Det här är en film jag på förhand läst en del om. Och sorry. Nu kommer jag för säkert femtonde gången tjata om Gareth Evans The Raid, men här är det omöjligt att undvika, för The Furious är i mångt och mycket en kopia. Och inget illa menat med det. Världen är full av snygga, nerviga och välkoreograferade våldsamma actionfilmer om människor på jakt efter hämnd eller upprättelse.
Storyn i all sin enkelhet:
När Wang Weis dotter kidnappas av ett brutalt kriminellt nätverk och den korrumperade polisen vägrar hjälpa honom tar han saken i egna händer. I jakten på dottern slår han sig samman med en hänsynslös journalist vars fru försvunnit under mystiska omständigheter.
I texten, som återfinns på Filmstadens hemsida, framgår även att The Furious är en kritikerhyllad explosiv actionthriller och omedelbar modern klassiker. Jag har lite svårt för det här med att kalla saker för omedelbar klassiker, för det är väl ändå något som tiden ska utvisa? Oh well. Filmen regisseras av Kenji Tanigaki som själv är stuntman och skådis. Bland tidigare filmer har vi exempelvis Fei lung gwoh gong, eller Enter The Fat Dragon, en actionkomedi där Donnie Yen alltså spelar en överviktig actionhjälte? Hade kunnat vara jag, med undantag för orden action och hjälte då.
I huvudrollen som den stumma Wang Wei ser vi Miao Xie, vars meritlista är lång, men filmerna för mig okända. Hans oväntade kumpan spelas av Joe Taslim, som vi sett i både Star Trek, Fast & Furious, The Raid (sorry, ny dök den upp igen) och Mortal Kombat.
The Furious är en internationell produktion och ungefär sjuttio procent av dialogen är på engelska. Lite oklart hur mycket som är dubbat i efterhand, men det funkar ändå bra, för det är inte i första hand för dialogen man söker sig till den här rullen. Det finns inget i intrigen som sticker ut. Det är en enkel berättelse om en man som jagar människorna som kidnappat hans dotter och alla som står i vägen får en hammare i skallen, ungefär.
Jag gillar ju den här typen av berättelser och söker mig till filmen för att få se nervig action, vilket det serveras mycket av. Traffickingtemat är även det välanvänt i genren men ger filmen den känslosamma motor som krävs.
Ett, två, tre - gruppkram!
Det är en väldigt snyggt paketerad film. Actionsekvenserna är snabba, brutala och kreativa. Slutfighten sticker ut mest av allt. Den pågår länge och tar en del oväntade vändningar. Jag läste i en kommentar att någon blivit besviken då han läst sig till att Furious skulle vara väldigt realistisk, men fann actionsekvenserna precis så överdrivna som de ofta är i den här typen av filmer. Själv hade jag inga såna nonsensföreställningar utan förväntade mig over-the-top-action där slagskämparna har leder gjorda av gummi tills de bryts av och kan ta lika många smällar som jag fått parkeringsböter utan att slå av på takten.
Möjligen är filmen en aning för lång för sitt eget bästa. Jag tappar intresset en liten stund någonstans halvvägs, men dras in igen när nerven återvänder. Det här är en trevlig, brutal och spännande åktur så länge man inte förväntar sig något nyskapande. The Furious bjuder på snygg underhållning och är du ett fan av genren och gillar liknande filmer (nej, jag tänker inte namedroppa Garerth Edwards benknäckarepos en gång till) så är det här definitivt en film för dig.