The Green Knight

Där finns ingen poäng i att hymla med faktum eller gå som katten runt het gröt. Jag säger det direkt här och nu; The Green Knight liknar inget annat du någonsin sett och är utan konkurrens årets mest gripande och engagerande filmupplevelse som fullkomligen skåpar ut motståndet. Privatägda A24 har som vana att kunna leverera upplevelser utöver det vanliga men sällan har vi fått något så här ypperligt extraordinärt och trollbindande. Ens från dom. Förhandsmaterialet skvallrade förvisso redan tidigt om dess potentiella storhet, men efter att nu grundligt ha avnjutit The Green Knight för tredje gången på lika många dagar så är jag fortfarande helt förstummad. Berättelsen om Sir Gawains resa över landet må vara mer än sexhundra år gammal men dess frågeställningar kring innebörden av maskulinitet och tapperhet är aktuella ännu idag och ger filmen en fräscht samtida sensibilitet. Det är strukturellt nästan poetiskt vackert och narrativet avvecklas med tillika tyngd som värdighet och The Green Knight är både hemsökande, utmanande och djupt absorberande.

Sagan om Sir Gawain som här spelas av en nästan oigenkännlig Dev Patel har sina rötter på 1300-talet och förtäljer historien om den tituläre unge mannen som är brorson till den nu till åren komna Kung Arthur. Gammal och trött spenderar han mycket av sin tid med att få sagor om stordåd och hjältemod berättat för sig av sina många riddare kring det runda bordet. Men när turen en kall och frostig juldag kommer till Gawain att underhålla Arthur så inser han till sin förfäran att han inte har några berättelser att erbjuda sin konung. En lösning kommer dock att presentera sig genom den Gröne Riddaren. Ett övernaturligt väsen frambesvuret genom mörk magi av Gawains mor som också råkar vara en kraftfull häxa. Den smaragdgröna främlingen med sin häst utmanar hovet att presentera en man modig nog att möta honom i strid, och medan riddarna runt runda bordet obekvämt skruvar på sig tar Gawain tillfället till fånga. Han utmanar brådmodigt den reslige främlingen i en konfrontation som är startskottet på en lång och prövofylld resa genom land och rike där den tituläre hjälten tvingas göra upp med spöken, jättar, tjuvar och intrigmakare innan sagan slutligen når sin ände.

Sir Gawains resa är lika storslagen som den är vacker och navigerar stilfullt någonstans i gränslandet mellan saga och surrealism där varje plats och karaktär känns levande och nyanserade. Det är en legend sprungen till liv och Lowerys passion till ursprungsmaterialet är påtaglig för The Green Knight verkligen frodas i sin forntida inramning utan att låta någon form av modernism bryta igenom illusionen filmen så stilfullt målar upp. Vidsträckta rullande berglandskap insvepta i trolsk dimma, täta lummiga skogar, blodstöpta leriga slagfält och oförklarliga överjordiska väsen ger Sir Gawains värld en osedvanlig tyngd, konsekvens och förförisk mystik. Det är visuell poesi som drar en in, berör och lämnar djupa spår, mycket också tack vare en helt enkelt strålande Dev Patel som i sin roll som den egensinniga hjälten har tillåtit sig själv att verkligen absorberas in i karaktären. Hans personlighet och karisma är bländande och lämnar inga tvivel kring Sir Gawains enträgenhet och strävan efter att bevisa sitt värde i sin familj och rikes ögon. Vilket också spelar till The Green Knights centrala tema kring den sanna innebörden av en mans värde, ära och en förälders önskan av att se sitt barn lyckas. Frågor som är lika aktuella idag som när folksagan nedtecknades för mer än sjuhundra år sedan.

Nej The Green Knight är inte alla gånger en helt lätt film att packa upp och det hjälper dessutom att ha viss förkunskap i ämnet vilket knappast gör David Lowerys film mer lättillgänglig. Den är skamlös i sin presentation och viker inte en tum vare sig i dialog, narrativ eller bildspråk och premierar det traditionella. Att väva en saga stöpt i legender och myter om en ensam mans resa och strävan efter att definiera sig själv och bli förevigad i historien. Det är en enormt frisk fläkt i en industri som på så många fronter ofta kan upplevas som kreativt död och där enkla, anspråkslösa historier premieras framför det vågade och engagerande. The Green Knight lyckas med något som få andra filmer i år gjort. Den väcker känslor, fängslar och engagerar. Det är en stilstudie i mästerligt filmskapande där varje bildruta, varje ord, varje stråk av musik är i ett sådant sällsamt samspel att det rent av tar andan ur en. Årets filmhändelse är ett faktum och David Lowerys återberättande av legenden om den Gröna Riddaren görs med en storstilad ambition som helt saknar motstycke och anstiftar till djup beundran och vördnad. Ett mästerverk.