Filmen:
Jag blir alltid lite ledsen i ögat när gamla skräckfilmskungar går ner sig totalt och levererar rykande högar av skräp istället för mästerverk av den typen som de en gång i tiden blev kända för. John Carpenter har gjort det på senare år. Precis som Wes Craven (om inte Scream 4 återupprättar hans heder lite) och Dario Argento. Dåtidens kungar har blivit nutidens sophögar.
Efter att ha sett färdigt The Hole 3D är det bara för Joe Dante att ta på sig dumstruten och göra de andra gubbarna sällskap i skamvrån. För det här är, ärligt talat, något av det sämsta som jag sett i skräckfilmsväg på många, många år. Den har beskrivits som en charmig återgång till 80-talets lite mer lättsamma och familjevänliga skräckfilmer, men i själva verket är det en urlöjlig film med tröttsamma 3D-effekter och skådespelare som inte ens skulle kunna skådespela sig ur ett brinnande hus om ens så livet hängde på det.
Handlingen kretsar kring två bröder som flyttat in i ett hus med sin mamma och upptäcker ett djupt hål nere i deras källare - och med djupt hål menas inte ett hål på några meter, utan ett hål som verkar vara så djupt att det egentligen inte finns någon botten. Det skulle naturligtvis få vanliga människor att hålla sig långt borta från det, men dessa två snorvalpar tillsammans med den söta granntjejen beslutar sig för att vara nyfikna och straffas genom att få uppleva mörker och elände som kommer med hålet. Ondska och fruktansvärda mardrömmar blir plötsligt en del av ungarnas vardag. De måste kämpa för sin överlevnad mot mörkrets krafter.
The Hole 3D ser väldigt mycket lågbudget ut med amatörmässigt foto och ljussättning som gör många av scenerna fulare än nödvändigt. Det känns många gånger som att titta på ett skolprojekt. Inte minst med tanke på skådespelarnas platta insatser och de misslyckade försöken till skrämsel som är som hämtade ur boken Skräckfilm for Dummies. Här finns egentligen två typer av skrämsel. 3D-effekter som flyger in i nyllet på en eller scener där musiken skruvas upp rejält för att påminna en om att någonting läskigt är på ingång, volymen byggs upp högre och högre, bara för att sedan avbrytas genom att en karaktär dyker upp bakifrån och lägger handen på axeln på karaktären som kameran följt efter lite diskret. Man tröttnar riktigt snabbt på dessa pajasfasoner som Dante håller på med.
Att samma man har gjort en såpass underhållande skräckis som Gremlins känns både helt otroligt och väldigt sorgligt när man tittar på The Hole 3D.
Bilden:
Inte nog med att filmen i sig är riktigt bedrövlig, även de bildmässiga aspekterna i The Hole är ytterst tvivelaktiga med en skärpa som många gånger gränsar till att kännas som en sämre DVD-utgåva och med bleka färger som inte gör någon glad. Svärtan känns grådaskig och de svaga 3D-effekterna märker man knappt av när man tittar på filmen. Det blir liksom ingen större skillnad av att se den med 3D-brillorna på eller inte, vilket givetvis inte är ett bra betyg.
Bilden är kodad i MVC och har formatet 1.75:1.
Ljudet:
Inte heller här lyckas man sprida mycket glädje. DTS-HD Master Audio 5.1-spåret i The Hole 3D är platt, lite brusigt och med dålig precision i surroundeffekterna. Dialogerna är dämpade, men helt okej överlag, medan musikinslagen oftast är på tok för högt mixade och nästan får det att spraka i högtalarna.
Extramaterialet:
Lyckligtvis ingenting.