Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
The Iron Claw

The Iron Claw

Dramat om wrestlingklanen Von Erichs och deras ytterst tragiska öde är bitvis bra men för det mesta alldeles för ytligt för att kunna gripa tag på riktigt...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det märks att regissören Sean Durkin inte skrivit manus tidigare. Det märks rätt tidigt i streamingaktuella The Iron Claw att hans seglivade passionsprojekt (som efter 15 år tragglande nu äntligen blivit av) saknar den mänsklighet och det djup som ett drama av den här magnituden kräver. Trots detta är det här en sevärd film, om inte annat så enbart för att Zac Efron gör sitt livs roll.

The Iron Claw baseras på den sanna historien om familjen Von Erichs vars elaka farsgubbe var en framgångsrik WCCW-fribrottare och ägare av den för sin tid lokala wrestling-organisationen under Amerikas färgglada 70-tal. Fritz pressade in fyra av sina fem söner in i showbrottningen med ledorden att om de alla blev tillräckligt starka, tekniskt skickliga och välkända - skulle inget dåligt kunna hända familjen i stort, någonsin igen. Inget hade kunnat vara mer fel.

The Iron Claw
Som snorig 12-åring minns jag att jag kikade på en bunt WWF-matcher där Kerry Von Erich brotades men hade fram till idag ingen aning om att han gjorde det med ett träben.

Fritz sätter stor press, har skyhöga krav och tillåter inga misslyckanden vilket innebär att han ignorerar de skador både fysiskt och mentalt som sönerna drar på sig och flertalet gånger förklarar för dem att deras problem, är deras - och inte hans. Det blir ofta skoningslöst och tragiskt, inte minst när dödsfallen börjar inträffa. Problemet här är att Durkin känns för insatt i Von Erichs tragiska historia, för investerad och för fokuserad på tragiken att han på något sätt, längs vägen, glömmer bort alla de nyanser som här hade krävts. Durkins manus erbjuder gott om "skyll-på-föräldrarna"-scener som förvisso är förjävliga att se på, men aldrig backas upp av motiv eller mänsklighet, utan bara som kvicka, raska sätt att göra stämningen mer och mer förjävlig.

Detta är en annons:
The Iron Claw
Efron är snudd-på oigenkännlig med sitt plastiksabbade anlete, men han gör trots detta sitt livs roll här.

Inte blir det bättre heller av att Durkin aldrig dyker djupare i vare sig sorg eller saknad utan bara filmar ett par kvicka tårar och sen slungar fram fem eller sex scener där sönerna i familjen skyller på en slags påhittad förbannelse. Som en emotionell utväg att slippa hantera insidan av problemen. Det blir ytligt och lite snabbspolat... Det blir ensidigt. Räddar många scener gör dock Efron som trots plastiksabbat ansikte förmedlar mer känslor än vad manuset innehåller och som kämpar krampaktigt för att förmedla något slags djup i sin sorgsna figur.

The Iron Claw är tung, mörk och det finns absolut delar som fungerar men överlag är det en allt för ytlig porträttering med alldeles för platta karaktärer för att tragedin verkligen ska gripa tag.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Ett helt okej men tyvärr rätt ytligt wrestling-drama om en plågad, mörk familj
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

6
The Iron Claw

The Iron Claw

FILMRECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Dramat om wrestlingklanen Von Erichs och deras ytterst tragiska öde är bitvis bra men för det mesta alldeles för ytligt för att kunna gripa tag på riktigt...



Loading next content