The Italian Job

Efter att ha fånat sig urskiljningslöst i Burtons pinsamma re-make av Apornas planet samt helt förstört mitt minne av den läskigt coole Charlie i Jonathan Demmes klassiska The Truth About Charlie är Mark Wahlberg tillbaka, vilt skändandes ännu en av mina gamla favoriter. I nyinspelningen av The Italian Job spelar han den genomsnälle überbrottslingen Charlie Croker vars mentor dödas under en vågad superstöt, något som får Charlie att se rött. Originalfilmen med Michael Caine som den vitsigt smarte och stilige Croker innehåller fortfarande massor av härliga scener medan Gary Grays nyinspelning mest framstår som en riktigt rutten TV-film, proppad med begåvade skådespelare som aldrig får utrymme att agera.

Storyn, som ursprungligen var en stilistiskt och snyggt berättad hämdhistoria, är i regissören Gary Grays version degraderad till en flamsigt ojämn fnitterfest, proppad av dålig dialog. Fotot är fult, biljakterna snudd på värdelösa och spänningen som originalet innehöll infinner sig aldrig.