Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
The Judge

The Judge

Wedding Crashers-regissören David Dobkin bjuder på en plågsamt ooriginell, sliskig och obalanserad berättelse med Tony Stark i huvudrollen

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Filmen:
Robert Downey Jr har under de senaste åren tagit filmvärlden med storm som Tony Stark i Marvels megapopulära superhjälterullar. En roll som han föddes till att spela och som kommer gå till historieböckerna som en av de bästa rollbesättningarna någonsin. Problemet är bara att succén som Stark gjort att det numera är helt och fullt omöjligt att urskilja var Robert Downey Jr egentligen börjar och var Tony Stark slutar.

HQ

När jag tittar på The Judge, Wedding Crashers-regissören David Dobkins hopplöst blödiga och allmänt medelmåttiga rättegångsrulle, så blir det hela snabbt plågsamt tydligt. Det känns inte som att se Robert Downey Jr spela rollen som stjärnadvokaten Hank Palmer som motvilligt vänder hemåt för att begrava sin mamma och i samma veva dras in i ett rättsfall där han tvingas försvara sin pappa (spelad av Robert Duvall) som han inte dragit jämnt med på flera år. Det känns som att se Tony Stark i fel film. Utan sina Iron Man-dräkter och utan några superhjältepolare. Inte för att det spelar någon större roll.

Jag tvivlar på att The Judge hade blivit mer gripande och/eller bättre ifall någon annan hade spelat Hank. Det stora problemet ligger i berättandet. Den här söliga och överdrivet sentimentala berättelsen är inte bara så icke-originell att det svider i hela kroppen när man tittar på den, utan har också enorma problem med tonen. I vissa stunder gränsar det till en parodi på dramagenren med melodramatiskt familjekrisande där Downey Jr och Duvall bråkar med varandra samtidigt som Hanks två bröder har sina egna problem - den ena är autistisk och den andra plågas än idag av krossade drömmar om en proffskarriär inom baseball som Hank sabbade genom en bilolycka.

I andra känns det som en komedi. Downey Jr kissar på en åklagare (!), raggar upp en yngre tjej på en bar som sedan visar sig ha kopplingar till en gammal ungdomskärlek och tvingas dessutom bo i sitt gamla barndomsrum som numera blivit en skräpinsamling som han tvingas ta itu med innan han kan sova. Lägg därtill rättegångsscener som också pendlar kraftigt mellan allvarsamt/komiskt och du har en film som lider av av kraftig identitetskris.

Den obalanserade tonen och det faktum att det känns som att Tony Stark spelar huvudrollen gör att alla försök till gripande ögonblick faller om intet. Jag som annars är så blödig att jag kan snyfta tyst åt en kattmatsreklam kände aldrig hur det fuktades i ögonen. Det känns aldrig tillräckligt äkta för att man ska investera i karaktärerna och därför blir det heller aldrig gripande för fem öre. Det var mest en fråga om att inte försöka gäspa sönder käkarna under den alldeles för långa speltiden. The Judge klockar in på över två timmar och även om Duvall som vanligt gör en stabil insats och har gott sällskap av bland annat Vincent D'Onofrio, så är det på tok för långt för att man inte ska känna sig rysligt uttråkad under stora delar av filmen. Små tröstinslag finns i nyss nämnda skådespelare och filmens läckra foto, men det kommer man inte särskilt långt med.

Detta är en annons:

The Judge är i slutändan mest bara ett stort misslyckande.

Bilden:
På det stora hela en stabil och snygg transfer med underbar skärpa där inga detaljer lämnas åt slumpen samt en riktigt tung och mörk svärta. Även färgerna övertygar med en ljuvlig livfullhet och behagliga toner. Smuts, brus och andra tråkigheter syns inte till.

Bilden är i formatet 2.40:1.

Ljudet:
The Judge är inte direkt någon film som lever på sina fläskiga ljudeffekter, vilket avspeglar sig tydligt i det här lågmälda DTS-HD Master Audio 5.1-spåret där dialogerna ligger i fokus. Men här finns också ögonblick när surrounden vaknar till liv i såväl rättegångssalar som i andra folktäta omgivningar med en förvånansvärt fyllig och levande ljudmatta. Thomas Newmans vackra musik är välbalanserad och ligger som ett behagligt täcke över scenerna.

Detta är en annons:

Extramaterialet:
Ett kommentarspår med David Dobkin, bortklippta scener, en bakom kulisserna-featurette på drygt 20 minuter och ett plågsamt tråkigt intervjusegment där Dax Shephard desperat försöker vara rolig medan han intervjuar delar av ensemblen.

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Överdrivet sentimental och horribelt obalanserad berättelse vars enda ljusglimtar är delar av ensemblen och ett läckert foto. Den fina bilden- och läckra ljudet levererar också lite tröst.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

The Judge

The Judge

FILMRECENSION. Skrivet av Erik Nilsson Ranta

Wedding Crashers-regissören David Dobkin bjuder på en plågsamt ooriginell, sliskig och obalanserad berättelse med Tony Stark i huvudrollen



Loading next content