Som gammal The West Wing-fantast såg jag verkligen framemot en påkostad TV-produktion i form av The Kennedys fylld av politiska maktkamper, kärlek, svek och ofrånkomlig tragik - men det här var inte riktigt vad jag hade hoppats på. För även om The Kennedys är både välspelad och snygg att titta på som rent tidsdokument, så är problemet att Kennedy-familjen varit delaktiga i så många omvälvande händelser under årens lopp att det liksom blir svårt att göra dessa rättvisa under bara 8 avsnitt.
Till och från känns det därför aningen ihopstressat och som att man försöker hinna med för mycket på alldeles för lite tid. En del kompromisser på berättarplanet känns märkligare än andra. Romansen mellan JFK och Marilyn Monroe avverkas på lite drygt 5 minuter, precis som morden på de båda Kennedybröderna. Medan en sån sak som att Kennedys torra morsa babblar på om gud i tid och otid får en himla massa fokus som vi hade kunnat klara oss utan. Det är märkliga val som dessa som gör att manusarbetet i The Kennedys blir hemskt ojämnt på sina håll. Framförallt i de första två avsnitten där det utfärdas kraftig sömnvarning som sedan avtar i det tredje avsnittet då saker och ting verkligen börjar rulla med presidentskapet och så vidare.
Skådespeleriet är dock genomgående riktigt bra. Greg Kinnear kanske inte riktigt utstrålar den pondus som JFK blev känd för, men han gör åtminstone en hygglig tolkning av den kontroversiella presidenten - och är i gott sällskap av Tom Wilkinson som pappa Kennedy med sina högt ställda krav på sonen som måste förverkliga den dröm om att bli president som han själv hade en gång i tiden samt Barry Pepper (bäst i serien) som spelar hans bror Robert med en otrolig värme och omtänksamhet. Däremot är jag inte riktigt såld på Katie "Babyface" Holmes insats. Hon går mest omkring och stirrar med ett ansträngt leende på läpparna, vilket i och för sig inte skiljer så mycket från de andra rolltolkningarna hon gjort under sin karriär.
The Kennedys är en snyggt producerad och överlag välspelad miniserie om en av världens mest kända familjer, men med lite mer finputs och kanske några till avsnitt att sprida ut händelserna på, så hade det kunnat bli så otroligt mycket bättre. Nu är det en bra och sevärd miniserie som bitvis griper tag i en ordentligt med starka scener, men vetskapen om att det hade kunnat bli till en briljant serie ekar verkligen i bakhuvudet medan man tittar på den.