The Lego Ninjago Movie

Filmen:
Jag hann aldrig växa upp med Ninjago-figurerna som liten Lego-maniker och visste ärligt talat inte hur stort Ninjago-fenomenet var när jag ploppade in Bluray-skivan. Tydligen rör det sig om en franschise som spånat allt från TV-serier, serietidningar och TV-spel, men tacksamt nog behöver man inte veta ett dyft om Ninjago-mytologin för att förstå vad det är som händer. Historien är rätt så simpel, men likt Lego-filmen och Lego Batman-rullen handlar det först och främst om lek och stoj, vilket ger filmen en härligt barnslig själ som vibrerar av energi och berättarglädje som visar att man tydligen inte kan bli för gammal för Lego - åtminstone i filmformat.

Vi följer den till synes vanliga tonårspojken Lloyd, som mobbas av omvärlden för att hans pappa råkar vara den egoistiske superskurken Garmadon - en maktgalen vettvilling som dagligen förstör Ninjago-staden - men vad som plågar honom ännu mer är det faktum att han saknar en fadersfigur i sitt liv, hur ondskefull denne än må vara. Hans desperation att bekräftas av sin far går en dag överstyr och måste ut på en andlig resa för att hitta inre frid och - och sparka ordentligt med Lego-röv, också i bästa Power Rangers-stil. Det flygs så många mecha-maskiner och så mycket förstörs att det skulle kunna vara en Transformers-film för barn, men till skillnad från Michael Bay finns här en lekfullhet som gör ninjafasonerna oemotståndligt charmiga och underhållande. Justin Theroux (The Leftovers)är dessutom störtskön som Garmadon, den fyrarmade krigsherre som gör allt för att ta över Ninjago-staden och påminner en hel del om den självmedvetna komik som Will Arnett bjöd på i Lego Batman-filmen.

Jackie Chan är också småkul som ninjamästaren som hellre spelar "It's The Hard-Knock Life" på sin flöjt än att ge sina studenter konkreta råd, men med tanke på hur stor närvaro Lloyds övriga ninjakompisar har i filmen är det tråkigt att de inte tillför mer än bara småvassa bakgrundskommentarer och själva inramningen för Lego-berättelsen - där Jackie Chan försöker lära en mobbad unge om att se livet från nya perspektiv - känns ärligt talat onödig, även om det ger kontext till filmens absoluta höjdpunkt: Chans aggressiva katt som löper amok i Ninjago-staden. Komiken kan också falla lite platt och kännas lite stel för de äldre efter två Lego-omgångar med samma självmedvetna humor.

Åtminstone har filmen hjärtat på rätt plats. En väldigt förutsägbar och klyschig sådan, såklart. Man förstår exempelvis exakt vad Lloyds "gröna" element står för så fort det tas upp och vi känner redan till hur den växande fader-sonen-relationen ter sig i stora drag (vad är det med Lego-filmer och pappaproblem egentligen?), men det är det ändå gulligt att se den maktgalne krigsherren lära sin son fotbollskast mitt i en pågående flykt från ett gäng mordiska vulkandyrkare till Jim Croces "I Got A Name" ("Cat's in the Cradle" var kanske för uppenbar). Bakgrundshistorien om Lloyds mamma är också överraskande emotionell som ger filmen en behövlig sentimental tystnad i det konstanta ninjaståhejet.

Filmen må inte ha samma genomslagskraft som den första Lego-filmen, men behåller samma lekfulla anda från den filmen och lyckas framkalla den där nostalgiska känslan av att förlora isg själv i Lego-brickornas värld. Lego Ninjago är helt enkelt barnsligt kul och är fylld med snillrika bygglösningar som kommer att få småttingarna i hemmet att kräva samtliga snordyra Ninjago-sets som födelsedagspresent.

Bilden:
Som i fallet med många animerade filmer ser Ninjago-rullen ypperlig ut. Det ser verkligen ut som at figurerna är byggda av Lego-klossar, som ju är fyllda av skråmor på sina plastiga ytor och andra charmiga detaljer som ger illusionen av att det är animerat för hand. Förutom den fantastiska Lego-looken är filmen också bländande färgspäckad och knivskarp.

Filmen har bildformatet 2.40:1

Ljudet:
Filmen bjuder på ett underbart djup och inlevelse, där havsmaskiner tar över rummet med sina klickande och bombastiska vapen och ger ett actionspäckat liv till platsbrickorna. Även tystare ljudspår som bitska bakgrundskommentarer hittar fram utan att tränga sig med övriga dialogspår och hörs tydligt och klart. DTS 5.1 HD MA-spåret i överlag är energisk och bidrar definitivt till filmens livfulla attityd, som är smockad med varierade ljudeffekter och klämmiga popsånger.

Extramaterialet:
Bluray-utgåvan består av en rad spralliga och roliga mini-filmer, musikvideor, bortklippta scener, gag-reels, minidokumentärer om byggandet av filmbrickorna, lite sneak peaks till TV-serien flera reklamfilmer och ett kommentarspår av filmens regissör, Charlie Bean. Med andra ord, finns det massor att gotta sig i om man är en Ninjago-fantast.